Alla inlägg den 9 maj 2008

Av Carina - 9 maj 2008 19:50

Det var skönt att inte vakna själv, men det var ju för tidigt. Din pappa hade ju satt klockan då han skulle iväg och jobba. Din mamma följde med ner och åt frukost med honom. Det är skönt att kunna gå upp sen igen och vila sig lite till eller sova en stund. Din pappa lovade att ringa mig då han kom till Bollnäs så att jag inte sov för länge. Men det glömde han, men jag vilade bara en liten stund och sen gick jag upp och började. Målade listerna en gång till i rummet upp och så var det färdigt. Målade även över lite vita fläckar som blivit på väggen då jag målade taket. Ringde din pappa och då satt han och åt tårta som personalen bjöd honom på eftersom att han gift sig. Inte ens då kom han på att han skulle ringa sin fru!

 

Gjorde mig i ordning och hoppade på cykeln, skulle ner och prata med min terapeut. Men oj vad ont i rumpan jag hade… här uppe är man inte van vid att cykla året runt. Så jag har ju inte cyklat på länge och nu är jag glad över att jag inte tog en extra tur igår. Jag stod upp och cyklade halva tiden. Det är alltid lika skönt att komma dit och få prata med någon annan. Jag får ju mycket tankar i huvudet och som jag har svårt att släppa.

 

Vi pratade bland annat om hur mycket som har hänt sen jag började gå till henne. Det är 2 år sedan nu och då gick jag mest dit för att jag tror på att gå och prata hos någon, att kunna tömma soptunnan. Jag har ju trots allt en hel del i bagaget som att min lillebror Nicklas dog när jag var 12 och han var 10 år och att mina föräldrar skiljdes då jag var 6 år. En annan anledning till varför jag gick dit var att jag hade svårt med karlar. Jag hade svårt för att hitta någon som jag ville behålla.

Nu har jag i alla fall hittat en karl jag aldrig vill bli av med och kommit fram till en hel del om mig själv också.

En sak som jag ville bli bättre på var att visa känslor och nu så här i efterhand så tror jag inte det har varit problemet för det är jag bra på. Om inget annat så har jag fått den feedbacken här i bloggen att jag utrycker mig så känslomässigt bra. Men jag tror att jag har varit sämre på att ta emot känslor och det tror jag din pappa har lärt mig samtidigt som jag gått här och bearbetat det.

 

Ett problem som jag har är ju att jag tar ansvar för andras känslor. Hur ska de tycka? Kan jag berätta för alla? Det är hela tiden hur andra vill. Men jag är en social varelse och vill att alla ska må bra och det är väl därför som dessa tankar kommer upp hela tiden. Jag borde bry mig mer om mig själv och hur jag faktiskt vill ha det.

 

Innan jag gick hem så gjorde vi en meditation och då kände jag att jag var rädd för vad som skulle hända. Kände att jag inte vågade slappna av helt och hållet men det gick bra.

Fick låna en spikmatta av henne som din pappa och jag ska ligga på varje kväll och det ska vara bra för spänningar, vi får väl se.

 

Cyklade hem och åt lunch, det blir gröt de dagar jag är själv hemma. Satt ute i solskenet, det är nästan för varmt men värmen kan man ju inte klaga på ännu!

Tänkte klippa gräset innan din pappa kom hem men jag blev ovän med gräsklipparen. Det är din pappas och den är tung och klumpig men har multiklipp och uppsamlare. Den tog inget alls… ringde och klagade men då frågade han om jag hade kniven i? Klart jag hade det annars kan man ju inte klippa! Men jag kunde ställa ner den så den tog mer och det gjorde jag och den blev bara stående och gick ingenstans så jag gav upp det. Tog mig en kopp te istället.

 

Din mormor ringde så jag pratade lite med henne, hon har det stressigt nu när det är deklarations tider. Frågade om hon läser bloggen men hon hinner inte. Berättade då att hon inte orkade läsa allt då Nicklas dog, men att hon sa till mig att jag måste göra allt. Får inte skjuta allt på framtiden för då blir det inte av och det är ändå viktigt att man går vidare när man är mogen för det. Att man inte stagnerar och inte vågar ta nästa steg, men jag tycker att jag går framåt men ibland även bakåt men det är väl så det är.

 

Din pappa berättade då att det gick bra för budgivningen på huset, det kom nya siffror hela tiden och det var bättre än vad han hade väntat sig.

Gick upp igen och fixade lite uppe och då ringde Anna. Hon sa att varför fixar du inte gräsklipparen själv? Du brukar ju inte vara så feg, nu var jag förbannad på klipparen att den gått kunde stå där och inte användas.

 

Då din pappa kom hem visade sig att jag inte hade kopplat in kniven, hade visst glömt trycka in en knapp! Och så hade jag ställt bakhjulen upp och framhjulen ner. All denna teknik! Min är mycket enklare men det är klart den har ingen multiklipp och uppsamlare. Men då vi flyttar måste vi ha var sin klippare för jag vill klippa med min och han med sin.

 

Fikade lite tårta, de hade skickat hem till mig också och det var ju snällt av dem. En jobbarkompis ringde som jag inte har pratat med sen du föddes Gabriel. Det blir alltid lite speciellt när man pratar med dem som inte vet allt ännu och som jag inte har ält allt med. Men det känns ju som att många blir så berörda av vad vi varit med om. Men det känns bra att de läser här i bloggen för då vet de ju ändå på något vis hur jag mår.

 

Vi hyrde släp för vi skulle handla bräder till altanen. Då vi kom upp till brädgården så hade våra bräder som vi skulle ha, tagit slut! Det hade gått som smör i solsken nu när det blev sommar istället för vår. Åkte till ett annat ställe och handlade istället. Åkte sen in till Maggan för att låna en såg. Det var hennes brors men det gick bra men vi behövde en annan såg också så vi åkte hem till honom och lånade den.

 

Han gratulerade så mycket till att vi hade gift oss. Träffade hans sambo också och hon beklagade sorgen. Det är kanske bra på det viset att vi gifte oss nu också. Det är lättare för dem som inte känner oss lika bra att gratulera än att beklaga.

Pratade med henne lite om hur jag mår och jag känner att man blir mycket mer berörd då man pratar med någon live än i telefon. Tårarna kom lite emellan åt. Men det tycker jag känns så bra och mänskligt. Stannade och pratade där en stund och sen körde vi hem och lastade av. Din pappa var lite rädd att vi inte skulle komma hem då bensinlampan lyste men jag sa att det var lugnt. Ville inte tanka ännu för klarar jag mig några dagar till får jag ingen bensinräkning denna månad.

 

Din pappa körde och lämnade tillbaka släpet och din mamma gick in och började med middagen. Det blev sen mat idag. Satt ute på altanen och åt och det är ju underbart! Efter maten gick vi ut en runda. Så vi kom tillbaka var den pappa så trött så han gick och la sig medan din mamma gick ut. Jag krattade löv i gången och så pratade jag med Helena. Kl 20.00 väckte jag din pappa och så gick jag ner och såg på Så ska det låta. Din pappa kom ner och så fikade vi.

 

När vi skulle lägga oss började vi prata om dig Gabriel och om hur det var då du föddes. När och var vi började känna sorg i att du inte levde. Din pappa var ju mer medveten om vad som hände i början än vad din mamma var så hennes sorg kom ju senare. Dessutom visste inte din mamma riktigt att hon skulle ev bli opererad, det var bara din pappa som hade fattat det. Fast att de sa att jag skulle in på operation fattade inte jag vad det betydde. Men jag var väl snurrig av all morfin och smärta att jag sket i vilket.

Din pappa har aldrig varit så ledsen som han var de första dagarna i Lycksele och speciellt den 22 mars, dagen efter du föddes. Då var han riktigt ledsen och det minns jag att jag fick trösta honom. Det är ju ändå bra att vi inte har våra sämsta dagar samtidigt utan att vi kan trösta och stötta varandra.

ANNONS

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31
<<< Maj 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Kära Gabriel med Blogkeen
Följ Kära Gabriel med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se