Idag var din mamma helt slut då hon vaknade första gången. Nej, tänkte jag inte redan morgon men det var det inte utan din pappa var bara uppe och ändrade persiennerna då solen kom i ansiktet på honom. Klockan var bara halv sex så jag fick sova mera, härligt! Då klockan ringde var din mamma fortfarande helt slut så din pappa fick äta frukost själv idag. Hörde inte ens då han fixade där nere eller borstade tänderna. Men vakade till då han kom och pussade mig hejdå. Somnade om igen och drömde en massa. Din pappa ringde kvart i tio och väckte mig. Då kravlade jag mig upp och gick ner och åt frukost.

Din söta pappa hade ställt fram glas och vitamintablett till din mamma. Han så gullig i det lilla, gör små saker som gör din mamma så glad.

Åt frukost samtidigt som jag skrev här. Hade ju en del att göra idag så efter frukosten var det bara att sätta igång. Började där uppe och rensade upp alla papper och böcker som din pappa hade kasserat igår. Bar ut det i bilen, det skulle ju på återvinning.

Städade ovanvåningen och sen gick jag ner och tog ut allt som skulle till bilen och sen körde jag ner på Kvissleby. Handlade en blomma till köksbordet och var och slängde på återvinningscentralen.

Då jag kom hem så tog jag lite fika och sen började jag städa vidare. Ann-Catrin ringde så då tog jag lunch istället. Åt gröt och tömde sen diskmaskinen så det ser fint här.

Pratade med henne en lång stund. Hon hade försökt få tag på mig hemma några dagar men jag är ju aldrig hemma. Men så ringde hon hit och det känns bra.

Ann-Catrin är så bra att prata med liksom Anna för de ställer andra frågor och jag behöver dem. De säger inte heller att det går över…

Det är det sämsta jag kan höra för det kommer aldrig att gå över det kommer bara att bli annorlunda. Du lille Gabriel kommer alltid att vara död men jag kommer att känna annorlunda i framtiden.

Framförallt känns det inte som jag är knäpp då jag prata med henne och ställer konstiga frågor eller verkar konstig. För ibland undrar man ju själv hur man har blivit, och önskar bli som förut men det kommer väl inte bli som vanligt igen. Nu har vi ändrat vårt vanliga, eller du Gabriel har ändrat vårt normala läge till ett nytt normalt läge.

Ann-Catrin och Elin vill komma upp i sommar och vi pratade om det och när de skulle komma. Men vad gör jag i sommar?? Det känns ju lite konstigt att inte kunna planera. Jag vet ju inte om jag är sjukskriven eller om jag blir tvungen att börja jobba. Det känns extra tungt att söka jobb nu när man är så skör. Ska man berätta allt för nästa arbetsgivare? Finns det så många jobb i sommar att söka? Skulle jag gå tillbaka till mitt jobb så är det mitt i sommaren med problem med alla sommarvikarier och det tror jag inte jag orkar. Det känns som att man hamnat i moment 22. Skulle bara vilja gå i ide och vakna upp när allt är som vanligt igen.

Städade vidare för jag skulle vara ute ur huset innan halv fyra. De första som kommer och tittar kommer nämligen klockan 16.

Jag var nästan färdig, ringde och kollade med din pappa om det var något mer som jag skulle göra men det var det inte så då satt jag mest av tiden. Skrev lite här och kollade mail. Hade fått ett av Inga-Britt, vi anmälde oss till facklig utbildning i Spanien i höst. Nu hade hon kommit med men inte jag. Vet inte varför med då kom tårarna, blev visserligen besviken över att jag inte fick följa med men jag vet inte tårarna kom. I vanliga fall så hade jag bara svurit och inte brytt mig mer men nu blev jag mest ledsen.

Åkte iväg strax innan halv fyra och då var allt klart för visning. Jag åkte ut till köpcentret för att fördriva tiden tills din pappa skulle vara klar med kursen. Han går utbildning för att få bli kvalitets ansvarig för vårt bygge. Gick en runda på Birsta city men jag han plånboksförbud så det blev fönstershopping! Men jag tog mig en kopp te och satte mig och väntade på din pappa. Hade min soduko bok med mig så jag klarade mig.

Då din pappa var klar träffades vi på IKEA, ett bra ställe att äta på. Så vi började med att äta och sen fördrev vi tiden på IKEA. Satt rätt så länge i ”vår” soffa, den som vi har bestämt oss för att köpa. Satt där och diskuterade lite annat i vårt hus. På köksavdelningen hittade vi en ny lösning på vår köksö, att ha stora lådor istället för skåp. Gick vidare och kollade på dörrar till mina Billy bokhyllor och sen över till våra garderober vi ska ha i sovrummet.

Då vi stod där ringde mäklaren och sa att vi kunde komma hem för nu var visningen över och alla hade åkte hem. Då fick din pappa hemlängtan och vi sprang igenom resten av IKEA. Skulle ju egentligen ha lite saker men vi köper det innan vi ska till stugan nästa gång.

Vi åkte hem i var sin bil och då vi kom hem så fikade vi och kollade på TV. Din pappa tog sen fram sina motorcykelkläder för imorgon ska han lämna in den på service. En gammal kompis hemifrån Flyinge ringde. Det är kul när de oväntade ringer, hon och jag träffas inte så mycket nu för tiden men det var kul att hon hörde av sig.

Ryktena går tydligen inte så fort som man skulle tro i lilla Flyinge, men hennes pappa hade träffat min mamma och så fick hon veta det nästan en månad efter du föddes Gabriel.

Det känns så avlägset nu men det känns bra och skönt att få prata om det igen. Det blir mer verkligt och då de ställer andra frågor får man nya tankeställare och det är bra. Ser det från andra synvinklar. Tårarna kom med jämna mellanrum men det känns bara bra. Hon och hennes mamma följer min blogg och det skulle vara kul att få veta vem som läser egentligen. Ni får gärna kommentera så jag vet vem som läser. Det känns så bra att veta att det är så många som bryr sig om oss. Det känns också bra att i alla fall vanligt folk har förståelse över att man inte kan jobba. För visst känner jag lite oro för vad försäkringskassan ska säga.

Det kändes bra då jag la på luren, dels att få prata med henne och att få tänkt tillbaka lite på hur det var. Det är bra att backa ibland, kör bara på nu känns det som. Det är mycket som ska göras och man tar sig inte tid att tänka efter. Har beställt tid till min samtalsterapeut på fredag, tror att jag behöver avlasta mig lite. Har inte varit där sen innan jag fyllde år.

Gick och la oss och somnade efter ett tag, det var mycket som snurrade i huvudet efter samtalet, men din pappa somnade direkt. Tack och lov för att han inte snarkade ikväll. Nu ska jag ju sova ensam nästa natt och jag vet inte om det är det som redan spökar eftersom att jag inte hade så lätt för att somna.

 

Linda

7 maj 2008 13:39

Jag läser Carina, gråter och läser, skrattar och läser, läser och tror detta forum är jätteviktigt för dig och din familj.
Du är både modig och osjälvisk som delar med dig av dina tankar och din sorg.

Stor kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Undra om jag skulle ta och uppta mitt bloggande igen. Jag har varit på gång några gånger men har inte kommit till skott. Tror att jag skulle må bättre av att skriva av mig här. Nu har det gått några år och vi har fått stora barn. Signe blir snart 1...

Ibland blir man extra glad över sina barn. Vi har ju ingen alls problematik med skärmtid i vår familj, förutom för mamman då… De kollar ju så klart på tv men använder inte varken telefon eller dator. Istället är våra barn gärna ute. Nu när det...

Imorgon ska jag på mammografi. Fy och usch, inte för att det är obehagligt utan för att jag är rädd. Jag är ju sällan sjuk knappt ens förkyld, fast jag har fått en släng nu för ovanlighetens skull. Har inga sjukdagar, knappt vab heller för den delen....

Tänk att det är 9 år sen du föddes Gabriel, vårt efterlängtade barn. Jag hade längtat efter barn i många år och nu så äntligen skulle jag bli mamma och få mitt efterlängtade barn. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag fick mitt efterlängt...

Det blev inte som jag tänkt mig men det blev bra ändå Nu har vi haft en veckas sportlov. Signes första sportlov och vi andra fick hänga på. Vi har ju alltid varit beredda, trodde vi, på att Thomas skulle kunna få jobb och att våra lov skulle gå om ...