Idag hade din mamma lite sovmorgon. Ingen kusin Ian passning idag, iaf inte på morgonen. Din pappa var på konferans så jag kunde inte ringa honom heller och inte hade han skickat något sms heller som han brukar. Men jag gjorde det så fort jag vaknade och då fick jag svar, ett livtecken och det kändes bra.

La mig och skrev här och då kom tårarna, jag har ju inte gråtit så mycket nu om dagarna då jag bestämt mig för att hålla igen. Men nu går det inte längre, tårarna rinner hela tiden. Ibland kan jag inte se vad jag skriver för ögonen är helt tårfyllda. Dessutom måste jag snyta mig hela tiden, man kan undra var allt kommer ifrån. Det måste ju ta slut någon gång.

Gick inte upp förrän efter 11 och då sov de andra men jag fixade lite frukost och sen kom de också upp. Vill ju kela extra mycket med din kusin Ian idag eftersom att han åker hem imorgon.

Jag gick ut och hämtade posten och då hade journalerna kommit från Lycksele. Det var fint väder så jag satte mig på altanen och läste igenom dem. Det första som slog mig var att narkosläkaren inte fick så mycket sömn den natten. Han hade sovande jour hemma och han var konsulterad några gånger och kl 4.30 fick han komma för att ge mig en ny ryggbedövning. Han fick dessutom prova 6-7 gånger innan den satt och det är kanske därför som jag har så ont i ryggen. En annan sak som slog mig var att jag hade haft ont, visserligen visste jag det men det blev så påtagligt när jag fick papprena.

Det stod även i utlåtandet om moderkakan att den vägde 141 gram, i vanliga fall väger den ca 400 gram. Vi ska få en förklaring av vad som hänt när vi ska till doktorn.

Men man fick lite återblick av hur det var när man läste vad det stod. Det kändes iaf bra att få läsa igenom det. Visserligen skulle man vilja vara hos doktorn idag och få förklarat varför det blev som det blev och om det är ofarligt att skaffa fler barn. Man vet ju inte om det händer likadant nästa gång.

Vi tänkte att vi skulle ut och gå tidigt idag men då somnade kusin Ian om igen och det blev inget med det. Så din mamma gick och la sig i badet, och så pratade hon med Anna. Det är skönt med Anna för hon ringer, bryr sig inte om att jag inte ringer utan ringer ofta till mig och frågar hur jag mår och har det. Nu börjar det bli lite jobbigare igen, jag orkar ju inte hålla emot tårarna lika mycket längre. Det känns jobbigt att din moster ska åka hem och jag ska bli ensam. Samtidig ska det bli skönt att få åka iväg med din pappa och komma hemifrån lite. Men hon har varit en trygghet här hos mig. Dessutom oroar jag mig även för hur helgen ska bli. Bara de inte tror att jag ska vara en söt och hjälpsam värdinna. Söt kan jag ju vara men numera med påsar under ögonen och något rödögd. Har vant mig nu vid mitt nya utseende då det gäller ögonen. Men vänjer mig inte vid att de skaver hela tiden, tycker att inte borde hinna torka ut med alla dessa tårar.

Vi åt lunch lite väl tätt på frukosten men det gör väl inget, det blev  lite rester från igår. Din mamma tänkte spara det till en matlåda men så blev det inte...

Pratade med din pappa, konferansen var slut. Han skulle hem och träffa din farmor och farfar idag. De skulle komma ner idag för att sen komma hit och fira din mamma på fredag. De ska även ta lite saker med sig upp till stugan på lördag när de åker hem.

Men sen kom vi iväg. Vi skulle hälsa på Maggan och sen gå till Dollar Store igen...din mamma skulle handla fler panelgardinhållare. Det var jättefint väder och din moster gick i bara t-shirt. Din mamma är en lite mer fryslort så hon hade jackan på sig. När vi gick hem från Maggans jobb gick din moster och kusin direkt hem medans din mamma gick till Dollar.

När vi kom hem så städade din moster altanen. Det är ju rena våren nu och vi tänkte vi skulle sitta där ute och fika. Din moster satte sig där och mös lite med din kusin. Vad din mamma gjorde vet jag inte! tänk att man glömmer fort, fast att jag skriver dagen efter så har jag redan glömt vad jag gjort.

Fick ett sms av en av min personal, blir ju alltid lika rörd då. Fick även mail av två av mina chefskollegor och från två på jobbet. Det känns så skönt att höra ifrån dem, och vad jag har förstått så har de frågat mycket efter hur jag har det men folk är nog rädda för att ta kontakt. Vet kanske inte vad man ska säga, men man behöver inte säga så mycket.

I det ena mailet stod där att du Gabriel gjort avtryck hos många även fast att de inte fått träffa dig och det kändes fint. Det är ju som jag sagt innan att du Gabriel var efterlängtad av så många. Personalen på din mammas jobb tyckte att det var jättekul att du skulle komma men de var inte lika glada över att din mamma skulle sluta jobba. Det är ju kul att de uppskattar din mamma som chef och jag har haft den underbaraste personal man kan tänkta sig och det märks nu. När jag får små meddelande från dem som värmer så gott!

Hanna ringde också, ville mest höra mig röst. Hon var rädd för att börja gråta och så känner ju jag också det. Men det  var skönt att hon hörde av sig för vi träffas ju och pratar med varandra ofta i vanliga fall. Det blir ju ändå jobbigare ju längre man drar på det.

Det var dags för din moster att packa och då passade din mamma på att ha kusin Ian, du skulle verkligen gillat honom Gabriel för han är jämt glad.

Din moster lagade en av din mammas favoriträtter, kokt torsk och senapssås. Det var mycket gott, din moster fixade tom lite extra sås till din mamma som hon gillar. Vi äter jämt mat så sent och nu åt vi precis innan kusin Ian skulle gå och lägga sig. Din mamma bar omkring på honom halva kvällen för att mysa så mycket som möjligt innan han åker.

När vi ätit spelade vi lite skippo innan vi gick och la oss. Din pappa ringde mitt i spelet så jag fick återkomma senare.

Din mamma gick upp och la sig och ringde din pappa, men han var så trött och orkade knappt prata med din mamma. Jag önskar att han vore här, det var så länge sedan vi träffades nu. Vi hade ju bestämt att det inte skulle bli så här länge mellan gångerna men...vi kommer att träffas oftare efter detta. I en och en halv vecka kanske. Det känns bättre. Det känns så snörpligt när vi prata så kort tid på kvällen för det känns som om han vore mer närvarande i rummet när vi pratar länge.

Jag orkade inte skriva här i bloggen utan somnade jag med. Skulle ju upp tidigt nästa morgon

Vid åttatiden kom din moster upp med kusin Ian och nu har vi legat och myst. Jag fick då en förnimmelse om att hur det skulle varit om det hade varit du Gabriel som låg där istället och då kom ju tårarna direkt igen. Då berättade jag lite för kusin Ian om att han har en kusin som inte lever. Satte på datorn och då har jag ju en bild på din Gabriel där och kusin Ian tittade länge på den och vi jag pratade om dig. Då rann ju tårarna igen, tänk att ni aldrig kommer att lära känna varandra, bråka och göra bus. Det var ju så perfekt med två kusiner så tätt och era mammor kunde varit mamma lediga samtidigt. Men nu ville det sig inte så tyvärr men det är lätt att drömma sig bort.

När din kusin tröttnat gick vi ner, och din mamma åt lite frukost, samtidigt som jag skrev här. Din kusin är ett lättskött barn som satt och jollrade vid sidan om i barnstolen. Men sen blev även hans hunger för stor så din mamma fixade lite mat till honom. Men innan jag hann ge honom det kom din moster upp och tog över.

Så din mamma gick upp och började städa på ovanvåningen, det kommer ju folk hit i helgen så jag tänkte att det var kanske lite behövligt iaf. Det fanns dessutom massa ren tvätt i sovrummet som skulle delas ut. Pratade lite med din pappa i telefon samtidigt, det går lite lättare då. Rensade ut bland papper och då hittde jag de kort jag fått efter det du föddes. Ett från din morfar och May-Gull, ett från fyra av din mammas chefskolleger och ett från din moster med familj och där var en sådan fin dikt på det. Så här låter den:

När dagen är tung och livet känns kallt

är det svårt att se en mening med allt

Så ensamt det är att bära en sorg

men bördan kan lätta med andrs försorg

För tankar kan värma och ord göra gott

en blick kan berätta att någon förstått

Så känn att du har ett stöd här i mig

för det ska du veta - jag tänker på dig!

Så rinner tårarna igen...jag hittade även våra band vi fick på sjukhuset ett till dig Gabriel och ett till din mamma. Du hade nr 027. Jag känner att det går inte ilka lätt att stoppa undan sorgen nu, tårarna rinner varken jag vill eller ej och jag är mycket mer lättrörd idag än vad jag varit i helgen.

Din mamma tänkte bjuda din moster på lunch på byn så vi tog på oss när kusin Ian ville sova och gick ut. Vi gick en liten extra runda och pratade. Din kusin behöver strumpor och din mamma lovade att köpa, men skulle göra det när din moster inte var med och bestämde men nu är han i behov av strumpor för de han fick av sin moster när han var liten har han växt ur! Så vi var inne i barnklädsaffären och köpte två par strumpor åt din kusin. De ena var med spöket Laban på, röda och fina, din mammas favoritfärg. Det köpte din mamma även till din kusin när han var liten men det var visst vantar!! När vi kom fram käkade vi nachos och det är alltid gott.

Vi tog en tur in i leksaksaffären men det är otroligt vad dyrt det är med saker till bebisar! så vi gick ut igen. Din moster tittde in på Unitis men det är inte handikaps vänligt så din kusin och jag stannade utanför. Solen sken så det var bara härligt att få vara ute.

Sen tog vi en tur till Dollar Store för din moster ville dit. Men din mamma handlade ingenting där denna gången.

Precis när vi skulle gå hem ringde en av din mammas anställda och frågade hur det var. Jag blev jätteglad över att hon ringde. Hon har brytt sig så extra mycket om din mamma när du Gabriel låg i magen. Äter du ordentligt? Du behöver extra järn och c-vitaminer? Nu vilar du och inte far omkring som vanligt? Ja, hon har försökt hålla efter din vilda mamma.

Hon sa även nu till mig lite förhållningsregler som att jag skulle gråta, skrika, bli förbannad och vara mycket med din pappa. Hon är även så mån om din pappa.

Hon berättade också hur mina tanter och gubbar reagerat. Din mamma jobbar ju på ett ålderdomshem och det sitter en grupp med gubbar och tanter utanför din mammas kontor och de är din mamma jämt ute och pratar med. Nu saknar de din mamma och frågar ofta hur det är med mig. En av sjuksköterskorna hade berättat för dem vad som hade hänt mig och de hade blivit så ledsna. Det gör mig också ledsen, även de hade ju sett framemot detta, att det skulle hända något kul.

En av tanterna har berättat att även hon var med om detta för kanske 60 år sedan och då fick hon bara veta att det var en pojken, inte varför det hände och hon fick inte se honom. Då känns det ju mycket bättre idag när man får ha dem hos sig, tänk om jag inte fått träffa dig Gabriel hur skulle jag då mått idag. Det var ju ändå så fint att ha dig hos oss den lilla tid vi fick och den skulle jag absolut inte vilja vara utan. Hade vi inte fått ha dig Gabriel hos oss då hade jag nog varit inspärrade någonstans nu, för då hade jag nog blivit helknäpp.

Då vi kom hem, tog vi en kopp te/kaffe. Jag berättde för din moster varför jag var ledsen. Det kändes bra att få gråta lite. Såg dessutom att jag fått ett mail av en grupp personal och då grät jag igen. Vi tog en runda skippo innan jag gick upp och städade färdigt. Din moster städade nedanvåningen och din mamma ovanvåningen, imorgon blir det delar av källaren.

Din moster fixade mat idag och vi åt och det var så gott. Gick upp igen och fixade till det sista, din pappa ringde och jag låg i vårt nystädade sovrum och pratade med honom. Berättade om gubbarna och jag grät igen. Vi pratade om att det är extra lätt att gråta när man blir berörd av andra. Din pappa gråter ju mest när din mamma är ledsen. Din mamma gråter lätt när andra är ledsna. Vet inte varför men det är väl för att man blir rörd över hur mycket folk bryr sig.

Hängde upp gardinerna i vardagsrummet, sen jag strykit dem. Det blev fint. Strök tom en skjorta till din pappa som jag aldrig annars gör. Jag hänga upp andra gardiner i köket också men måste handla panelgardinhållare imorgon.

Din mormor ringde, hon pratade först med din moster och sen med din mamma. Hon berättade att hon tittat på bilderna på dig Gabriel och jag blev så glad. Hon tyckte du var så fin men hon har bara sett det ena kortet och där kan man inte riktigt se om du är lik din mamma eller inte.

Hon undrade hur jag mådde och jag sa att jag är rädd för att gästerna i helgen tror att de ska bli serverde frukost, lunch och middag. Det kommer jag aldrig att fixa!

Din mamma fyller ju 40 på fredag och två av din mammas kompisar Anneli och Helena kommer från skåne på tordag kväll och stannar till måndag och din morbror Johan kommer också på tordag och stannar till måndag. Din mormor kommer fredag till lördag och din farmor och farfar kommer på fredag och din pappa är här hela helgen. Sen kommer nog även fam Tofilovski. Så det blir mycket folk, kanske för mycket. Men de som känner mig vet att jag gillar kalas och speceiellt paket. Är barnsligt förtjust i paket. Så när du Gabriel blev beräknad till den 21 april, tre dagar efter din mammas födelsedag tänkte jag att bara han inte kommer på min dag. Den dagen blir inte lätt att dela med sin mamma. Men nu fick vi ju var sin dag och det känns bra. Men det är klart, hade du fått levt hade jag mer än gärna delat min dag med dig Gabriel.

Din mormor sa också att firar jag inte min dag så kommer jag att ångra mig, och det är så sant. Jag vill ha en bra och glad dag den dagen, jag kan sörja vidare nästa dag.

Din moster och jag spelade ett parti skippo till och din moster slog din mamma med hästlängder. Skönt att hon fick vinna för en gång skull...

Har gråtit så mycket idag att linserna inte mådde bra så jag fick ta på glasögonen istället. Det känns ovanligt.

Din pappa var på någon konferans så han skulle inte ringa förrän lite senare idag, men vid halv elva gick din mamma upp och la sig för att skriva. Pratade sen med din pappa, pratade om att de sagt på TV att det var sunt att bråka i en familj och att det ledde fram till positiva saker. Att man kunde diskutera saker och man rensade luften. Dina föräldrar bråkar aldrig. Men vi diskuterar allt, den enda gången jag kan komma på att jag blivit arg, eller ledsen, var ju nu när din pappa var så hungrig att han höll på att svälta och sen helt plötsligt inte var hungrig alls längre och jag tänkte köra ifrån honom. Men det var ju nu när jag inte är mig själv, i vanliga fall skulle jag bar ryckt på axlarna och inte brytt mig. Men jag tror inte att man behöver bråka om man pratar mycket med varandra.

Ikväll var det din pappas tur att somna i örat på din mamma. Så vi sa godnatt och även din mamma somnade sött.

Idag vaknade jag med tårarna i ögonen. Det gick inte att hejda dem och det bara fortsatte. Fick ett fint sms av din pappa och grät ännu mer. Det ligger mycket gråt och väntar på att få komma ut och jag känner riktigt hur jobbigt det blir när jag släpper fram det. Jag orkar inte...men jag vet att jag måste. Men jag behöver samla krafter för att orka. Att det kunde ta så mycket på krafterna att vara ledsen hade jag ingen aning om.

Anna och kusin Alice kom upp och väckte mig. Gick ner och åt frukost. Anna och de andra skulle köra hem idag igen. Men vi käkade en lång frukost och jag berättade för Anna att jag fått ett sådant fint mail igår och då grät jag igen. Det går liksom inte att förklara varför jag inte kan berätta utan att gråta, samtidigt känns det så skönt att jag kan gråta. Men jag trodde inte heller att jag skulle bli så berörd av alla som bryr sig om mig och oss. Att man kan ha sådant stöd i omgivningen gör ju bara det att man gråter. Fick ett sms av en personal igår också och det värmer så otroligt.

När Anna och kompani hade åkt skrev jag lite här, har legat efter nu när jag varit i Sundsvall. Din moster gick och la sig en stund och jag och kusin Ian fick roa oss själv en stund. Ann-Catrin ringde och det känns bra när de ringer som man kan vara absolut sig själv med. Att man kan säga vad som helst utan att de tycker att man blivit knäpp. Vi pratade om lite allt möjligt men bland annat om var du lilla Gabriel var nu, är du i himmeln på ett moln eller var är du. Vi har ju inte haft någon begravning så i jorden är du inte. Är du bara i din lilla urna? Vi har ju valt att du ska få bli begraven i en minneslund för din mamma tror inte att man finns där man blir begraven. Utan jag tror, eller hoppas att du kommer att vara tillsammans med mig hela tiden. Som på ett litet moln ovanför mig och titta ner på vad jag och din pappa sysslar med. Att du som en liten vätte skyddar oss. Har ett litet trädgårdshjärta och ska plantera en liten fin blomma intill det hjärtat i sommar och tänka på dig varje gång jag går förbi. Det hjärtat ska vi ta med även till Östersund sen. Jag köpte det till din pappas ära i somras men du kan få ta över det lille Gabriel.

Din mamma ska söka högskoleutbildning till hösten. Hon har två c-uppsatser som ligger och inte är färdiga men som hon tänkte göra klart. Nu har jag sökt sociologi, pedagogik och en arbetspsykologi på a-nivån.

När moster vaknat åt vi lite lunch och så skulle vi gå ut, men din moster var tvungen att fixa lite med biljetter hem och annat så det drog ut på tiden och vips var kl halv fem! Men vi gick till apoteket och sen till biblioteket och sen ville jag gå längre men din moster var inte på humör men hur som helst gick vi till där din mamma bodde innan. Det är säkert en 5 kms runda vi gick och innan vi gick hem gick vi inom Prix för att handla lite mat.

Idag var jag inne på SOS barnbyar och skaffade dig, Gabriel ett fadderbarn som jag tänkt göra. Du kommer att ha ett fadder barn i barnbyn i Siam Reap i Kambodja. Där var din mamma, moster och morbror när vi var ute och reste i Australien, Kambodja och Thailand 05/06. Det känns jättebra att jag fick ett fadderbarn just där för det var mycket misär bland befolkningen där. Får reda på mer om fadderbarnet om några veckor.

När vi kom hem badade din moster och din mamma värmde maten, det var färdigmat idag. Men din mamma var iaf duktig som drack mjölk till!

Din kusin Ian var hos sin moster hela kvällen, myste på! Vi åt sent så jag var trött. Din pappa har ju börjat jobba och ska jag prata med honom i telefon kan jag inte vänta hur länge som helst med att gå och lägga mig. Din kusin ville däremot inte gå och lägga sig! Så din mamma erbjöd sig att ta honom på morgonen så din moster fick lite sovmorgon. Tog med mig datorn upp och skrev här samtidigt som jag pratade med din pappa i telefon. Din pappa är slut nu efter allt slit så han har varit värd en slappdag idag och flera dagar för den delen. Din farmor och farfar kommer ner till Sundsvall på onsdag och de lär nog få sig en chock! och på torsdag kommer mäklaren tillbaka och tar foto.

När jag pratat färdig med din pappa och sagt godnatt så läste jag alla mail jag fått sen du föddes och då grät jag igen. Tänk så många fina vänner din mamma har! det är otroligt!

Godnatt min älskade Gabriel!

Idag sov vi längre och jag vaknade av att din pappa la sig nära mig och det är så mysigt att vakna så. Låg och pratade en stund, och jag visade honom kortet vi fick av Linda, Mia och Maggan och när han läste det så rann tårarna på din mamma igen och även din pappa fick tårar i ögonen. Det går inte en dag utan att vi pratar om dig lille Gabriel. Då både som sorg att du inte får vara med oss och som glädje att vi fick dig och vad du gett oss fast du inte fick vara med oss.

Vi gick upp och åt frukost, jag hörde din kusin Ian så jag gick upp för att ta honom så din moster kunde sova vidare men de var redan uppe båda två. När vi ätit tog din mamma tag i städandet igen, fick rum för rum färdigt och det kändes bra för varje rum som blev färdigt. Din pappa fick sätta rätt alla möbler och han städade datarummet som behöve mer städning än de andra rummen.

Åt lunch och sen förberedde vi oss för att åka hem. Din mamma skulle bara städa ett rum till innan vi åkte. Sen var det bara köket, tvättstugan och hallen kvar för din pappa och så snickarboden.

Det var med sorg i ögat din mamma sa hejdå till din pappa. För nu ska inte vi ses på flera dagar kanske inte förrän på fredag. Vi hade bestämt att vi inte skulle vara ifrån varandra mer än två nätter men när vardagen kommer emellan så blir det annat. Nu jobbar ju din pappa så vi måste ju anpassa vår verklighet efter det. Dessutom är ju din moster kvar och nu när hon snart ska åka hem vill jag ju inte lämna henne ensam här.

Jag hade ju helst velat att han följde med oss hem till Ljusdal för Anna, Pernilla och kusin Alice kommer och vi ska fira min födelsedag i förskott. Jag hade så gärna velat att han kom och fick tårar i ögonen och blev ledsen när jag kollade med honom om han kunde komma och han sa att han inte hann. Jag vet ju att han inte kan komma alltid fast jag så gärna vill och jag vet att jag inte heller kan ställa de krav på honom. Men tårarna kommer ändå och jag känner mig likväl ledsen.

Nu märkte jag ju att han inte hade en chans att hinna bli färdig samtidigt som han åker med oss till Ljusdal.

När vi åkte hade visst Anna redan skickat ett sms och de skulle kanske komma hem före oss...men jag hade missat det. Nu ringde Anna och de skulle stanna på vägen och mata lilla kusin Alice så de inte skulle hinna före oss.

Vi tog stora vägen hem över Hudiksvall och moster och kusin Ian sov hela vägen hem också.

När vi kom hem gick din mamma och handlade, passade på att ringa din pappa. Gör det så fort jag har en chans, många tycker nog att vi pratar för mycket men bara att jag hör hans röst blir jag trygg och glad. Vi har alltid pratat mycket i telefon ända sen vi träffades men nu pratar vi ännu mer. Ibland kan man vara helt tyst bara tanken på att han är i andra ändan gör mig glad.

De andra kom strax efter det att jag kommit tillbaka. Din moster skulle laga mat till oss och Anna och Pernilla skulle fixa för- och efterrätt. Vi åt bruchetta till förrätt, limekyckling till huvudrätt och chokladtårta till efterrätt.

Dina föräldrar fick var sin 40-års present som din mamma fick öppna, det var en hundspanns tur. Så nästa vinter ska vi boka tid och få åka hundspann. Det var verkligen ett jätterolig 40-års present. Dessutom fick jag en Kilkenny eftersom att jag är så barnsligt förtjust i presenter.

Din mammas chef ringde och vi pratade en del om framtiden. Jag känner ju att jag inte vill komma tillbaka till mitt gamla jobb. Jag känner att jag kommer inte att kunna stödja personalen när jag mår så här och de kommer nog inte att fråga efter stöd hos mig då jag är så här. Det måste vara svårare att komma tillbaka som chef som ändå har arbetsuppgifter som att stödja och ta massa beslut. Hur ska man kunna göra det när man är så förvirrad som jag. Jag kan ju knappt ta hand om mig själv alla gånger, missar hur mycket som helst hela tiden. Glömmer och är förvirrad.

Maggan kom och fikade efterrätt med oss. Vi satt och pratade och fikade länge. Sen var det sovdags. Jag ringde din pappa men han var inte färdig ännu utan skulle ringa tillbaka då han var klar. Inte förrän elva var han klar och ringde. Då hade jag kollat mailen och jag hade fått två mail från personal från jobbet. Jag blir lika rörd varje gång det är någon som tänker på mig eller oss. Det ena mailet var så fint skrivit att jag inte kunde läsa det för din pappa. Där stod att Du Gabriel borde vara nöjd som valde oss som

föräldrar! Jag blev så rörd och tårarna rann igen. Jag känner att jag inte kommer att kunna låta bli att vara ledsen ända tills förbi jag fyllt år och alla gästerna har försvunnit hem. Tårarna pockar på och jag känner att det blir svårare och svårare att hålla tårarna tillbaka. Så jag klarar nog inte av att vara utan tårar så länge, visserligen rinner tårarna med jämna mellarum men inte som innan.

Men innan jag somnade hade jag gråtit en stund iaf.

Vaknade tidigt men det gör ju inte så mycket när din pappa ligger sidan om. Vi hade mycket att göra idag så det var bara till att vakna tidigt. Din pappa skulle på tippen och de öppnade nio. Men vi låg och myste ett tag innan vi gick upp. Det är det bästa med att sova bredvid din pappa, att man inte vaknar ensam.

I vanliga fall får jag ju alltid frukost på sängen då vi är i Sundsvall, men nu ville inte din pappa göra frukost på sängen till alla oss, både din mamma, moster och kusin Ian. Så vi gick ner och åt.

Din pappa åkte iväg efter frukosten, din moster gick i duschen och din kusin Ian och din mamma stannade kvar nere och hade det bra. Han är en bra gullig kille din kusin, nästan alltid glad och man blir glad över att vara tillsammans med honom. Kommer att sakna både honom och din moster när de åker hem.

Din pappa körde oss till stan efter det att han kom tillbaka från soptippen. Han skulle ändå till jobbet och lämna släpet och vi skulle kolla lite i Sundsvall. Gick runt lite på stan, fikade och din mamma handlade nya jeans. De andra gick visst inte på längre...det gör ju inget om man måste kassera jeans som blivit förstora...det är värre om de krymt!

Din moster hade lovat din mamma att hon skulle bjuda på en Kilkenny, eftersom att din mamma inte fått dricka alkohol på jättelänge nu. Jag är dessutom inte sugen på alkohol men en Kilkenny har jag längtat efter, men då ville jag vara på en pub och dricka den. Så vi avslutade Sundsvallsturen med en öl på puben, tack syster! Din morbror Johan ringde då vi satt på puben och kollade lite om min önskelista och vilket golv vi hade bestämt oss för i huset.

Thomas hämtade oss på Clas Olsson där jag hade handlat lite till din pappa. Då vi kom hem lagade vi mat och åt köttbullar och stuvade makaroner. Din pappa hade röjt hemma när vi varit ute och roat oss, och så fortsatte han att tapetsera då vi kom hem. Din mamma tvättade och städade undan alla saker som stod framme. Det är en massa saker som ska till stugan men det kan inte stå framme då mäklaren kommer så det är instoppat här och där. Din mamma köpte även en kortlek så hon kunde spela kort med din moster.

Jobbade rätt så länge och sen satt vi i soffan. Eftersom att din moster tycker att vi går och lägger oss så tidigt hade vi bestämt oss för att inte göra det idag. Men efter ett tag sa din moster att nu vill jag gå och lägga oss och dina föräldrar blev jätteglada och gick även de och la sig.

Men sen låg vi och pratade och jag sa att jag hade bestämt mig för att inte bli ledsen nu för jag inte orkade. Men tårarna rann ändå när din pappa frågade hur dagen hade varit. Men jag känner riktigt hur jobbigt allt känns då tårarna rinner, att det liksom bara bubblar upp i mig. Jag gör mitt bästa för att hindra det för att komma för jag orkar inte, vill ha lite paus från sorgen ett tag. Det är inte så att jag inte tänker på dig Gabriel utan det är mer all ledsamheten som jag inte orkar med. Jag tänker jämt på dig Gabriel och fundera på hur det skulle varit om du funnits här hos oss. Thomas och kusin Ian går så bra ihop och då känns det extra tungt när jag vet att det kunde varit dig Gabriel.

Din moster kom upp med kusin Ian på morgonen. Hade lovat att hon fick göra det så hon kunde sova lite längre. Så kusin Ian och din mamma låg och myste där uppe ett tag. Sen kom moster upp med mat till din kusin och din mamma gav honom det.
Gick ner och åt frukost, din mamma skulle iväg och prata med sin samtalsterapeut redan kl 10. Din moster och kusin skulle följa med, och sen promenera vidare.

Det känns bra att gå och prata med någon, speciellt nu och det känns extra bra att hon känner mig och vet om hur det har varit. Jag känner en trygghet i att prata med henne. Det blir en del gråt men det känns att få lasta av sig allt till någon som inte känner alla som man pratar om.

Hon berättade att hon känner att du lille Gabriel är stolt över sin mamma och att han är runt mig om dagarna och stöttar mig. Det kändes bra att få höra. Tror ju inte att folk bara hamnar i jorden utan att de finns kring oss eller sitter på något moln någonstans.

När jag kom hem hade din moster fixat lite fika så vi fikade det innan vi packade för att åka till Sundsvall. Vi tog en lite extra runda för att din moster ville se hur det ser ut i Hälsningland. Vi var uppe på Avholmsberget och tittade på utsikten och var vid Dellensjöarna. Sen somnade din moster och kusin och jag körde vidare. Mona, en gammal kursare som vi dessutom nästan kommer att bli grannar till då vi flyttar ringde. Pratade med henner rätt så länge och det känns skönt att få prata, jag ältar gärna. Bestämde även träff med Mona då jag ska följa med din pappa upp till Östersund veckan efter jag fyllt år.

Vi stannade och handlade i Kvissleby innan vi kom fram.

När vi kom fram fick vi börja med middagen direkt. Lite halvfabrikat, med Stinas kyckling, men det var gott.

Din pappa var ju tvungen att bli färdig med sitt hus denna helgen då mäklaren kommer på måndag och ska lägga ut huset till försäljning. Han tapetserade i datarummet och din mamma hjälpte till att röja undan saker som står framme. Det som ska till stugan har jag stoppat in i garderoberna, så de inte syns...

Jeanett, en gammal arbetkamrat till din mamma ringde. Jag blir så rörd när de som man inte tror ska ringa ringer och så jätteglad. Jag uppskattar alla som hör av sig till mig och blir lika glad varje gång det är någon som gör det. För jag hör inte av mig orkar inte det ännu men jag hoppas att alla ni som ringer eller hör av er på annat sätt förstår hur glad jag blir när ni gör det och uppskattar det jättemycket.

Men sen fikade vi tillsammans och din moster kan inte förstå varför vi alltid lägger oss så tidigt. Men vi är trötta och din mamma är nu varken morgon eller kvälls människa.

När vi kom upp så låg vi och pratade om hur dagarna varit. Det känns så skönt att ligga där sidan om din pappa live, det är mycket bättre än att prata i telefon med honom när man ska sova. Att ligga där och kramas och prata om oss och din och allt annat känns jättebra. Men vi somnade snabbt denna kvällen.

Idag när din mamma vaknade så hörde hon både kusin Alice och kusin Ian och de andra vuxna tjoa där nere. Då blev hon ledsen, för där skulle du lille Gabriel och jag också varit. Jag har inte känt innan att det är jobbigt med barn men just nu när jag vaknade kände jag mig lite utanför. Det kändes så orättvisst att du inte fick leva. Det är då det känns värst, när man blir extra påmind om att du inte finns mer. Samtidigt är jag jätteglad för att de är här och det kändes bra igår och kommer säkert att göra det sen idag igen. Men just nu känns det tungt.

Medan jag låg där och tyckte synd om mig själv kom Anna och Alice upp och väckte mig och sa att frukosten var färdig. Så jag gick ner och då kändes det mycket bättre.

Gratulerade Anna på födelsedagen. Hade en lång frukost. Anna berättade då att hennes kompis som är präst känner prästen som namngav dig Gabriel. De hade pratats vid och hon hade berättat att hon haft en tung påsk då hon hade fått namngett ett dödfött barn och då kopplade Annas kompis ihop det med dig Gabriel som Anna hade berättat om. Världen är liten. Så Anna ska försöka hitta prästens mailadress så vi kan skicka ett foto och ett tack till henne.

Jag passade på att njuta av lilla Alice och hon trivs i sin fasters famn. Det ska ju fixas lite mer nu när de är tre. Kusin Alice skulle ju få lite mat också innan då åkte så de väntade in tiden och då kollade Pernilla på din mammas dator, hon är din mammas IT support. Men det verkar som att din moster har fixat så den är mycket lättare att starta nu.

När de åkte vidare så städade vi lite för det skulle komma nya gäster på eftermiddagen.

Linda och Mia kom på eftermiddagen, det är din mammas kompisar här i Ljusdal. Maggan skulle komma senare då hon jobbade längre. Din mamma fick ett jättefint halsband där det stod Mamma på ett silver hjärta och sen var det ett litet silverhjärta som hängde under det stora. Jätte fint och din mamma blev så otroligt glad för att det stod mamma på det. Kramade om dem och tackade så jättemycket. Fick även ett kort där det stod en dikt på, en fin dikt:

Han finns...

Han finns under himmelens skyar

Han finns i Ekens krona

Han lyssnar på fågelsången

som är den ljuvaste musik i mina öron...

Han svävar med på vindens framfart

som sveper runt mig med ömhet

Han seglar på tornsvalans bingar

högt i det blå under solen...

Han följer gräsets rytmiska bugande i dikeskanten

Han sitter med humlan och suger nektar från klöverblomman

Han finns i doften i syrenernas klasar

Han vilar stilla i Pionens rosa blomvagga...

Han flyger med sädesärlan till ungarna i boet

under takpannorna på den gamla långängens gård

Han dansar runt med dimslöjor i månens ljus

och svävar högt ovan molnen med himelns änglar

Han finns omkring mig i dagens timmar

Han finns intill mig i nattens dröm

Hans ande städigt omkring mig vakar

det känns i själen jag får med bud

Det är en kärlekshälsning från dig...Gabriel

De hade fika med sig så vi fikade och pratade. Dels om dig Gabriel och dels om annat. Vi pratade dels om förlossningar och om att det ändå ofta är bäst att föda normalt. Även om man får ett frisk barn och det blev akut kejsarsnitt så känns som att man blev snuvad på något. Jag har ju inget att jämföra med men jag känner att det var det bästa som blev, att det var en vanlig förlossning. Jag har inga krämpor kvar, mer än att jag blivit bredare om baken! men för övrigt är jag återställt. Jag har tom nästan gått ner alla kilo! ett kvar bara!

Sen kom Maggan och vi pratade vidare, och Maggan gick igen. Innan de andra gick ville de titta på bilder på dig. De är de första som frågat efter att få se på fler bilder. Vi tittade på alla och de tyckte du var så söt och lik din mamma. Jag blir så varm inombords då jag hör att de tycker att du är söt och att de ser att du liknar oss.

Efter de gått käkade din moster och jag och sen dök Maggan och Fredrick upp igen för att lämna resesängen som vi skulle låna. Då fick de lite fika och så satt din kusin Ian för första gången i barnstolen. Han har blivit så duktig nu sen han kom hit att han kan sitta där själv nu. Han var stolt som en fura och hur nöjd som helst när han fick komma upp och se lite av världen.

Kommer inte ihåg vad vi gjorde på kvällen men vet att jag pratade med din pappa innan jag gick och la mig. Pratade nog med Helena också innan.

Jag har bestämt mig för att ta ledigt från att vara ledsen i några dagar. Jag känner att jag inte orkar vara ledsen hela tiden, det tar så på krafterna. Visst kommer det lite tårar då och då men jag håller nästan tillbaka dem för att jag inte vill. Fixar inte att gråta hur mycket som helst.

Imorgon ska vi åka till Sundsvall och då får jag äntligen träffa din pappa igen. Det känns som om det vore år emellan vi träffas ibland fast att det inte är så.
Din mamma mår bäst om hon får prata med din pappa precis innan hon somnar. Då somnar hon lättare.

Vaknade idag igen och blev så glad när jag såg din pappa ligga bredvid mig. Men blev inte lika glad när hans klocka ringde. Så här tidigt har vi inte gått upp sen du föddes. Redan kl 06.30 gick vi upp för din pappa skulle vara på jobbet till nio. Så det blev inte mycket vi hann prata om innan vi gick upp.

Åt frukost tillsammans och sen åkte din pappa. Han ringde efter vägen och vi pratade en stund men sen somnade din mamma så din pappa sa pusspuss och la på luren, och din mamma sov gott! Han ringde igen sen när han nästan var framme och då hade din mamma precis vaknat. Gick upp då din pappa var framme vid jobbet.

Idag kände jag mig mycket bättre och piggare. Det var som om jag lastat av mig mycket hos kuratorn. Kände mig lätt på något vis och kunde ta tag i saker utan att det kändes för jobbigt.

Din pappa började ju jobba idag och din mamma ringde till honom efter lunch för att veta hur han hade det på jobbet. Han hade det bra och det hade varit många som hade kramat om honom och beklagat sorgen. Han kände att han fick mycket stöd även på jobbet. Även sådana som han kanske inte trodde skulle komma kom till honom.

Ringde till Anna och skulle ta reda på när de kom och så svarade Pernilla. Det var jag inte beredd på eftersom att hon borde vara på jobbet. Jag ringer ju sällan hem till folk och speciellt inte då jag vet att någon annan kan svara. Men det gick bra att prata med Pernilla, hon visste ju vad som hänt och vi pratar ju ofta. Ett steg som jag fick ta.

När din moster och kusin låg och sov middag så passade din mamma på att skriva brev till politiker i Västerbottens länslandsting. För att hylla Lycksele BB och berätta för dem hur viktiga de har varit för oss. Jag skickade även ett mail till verksamhetschefen för Kvinnokliniken och berättade om hur härlig personal hon har.

Fick respons redan på kvällen från en av politikerna och en personal från BB och det kändes bra.

Försökte även leta upp mailadressen till prästen men hittade den inte, tänkte skicka kort till henne också och tacka.

På eftermiddagen åkte din mamma iväg till Dollar Store,  din moster hade ju köpt så fina gardiner som hon hängt upp här så länge och nu köpte jag likadana. Så det kan bli fint tills din mamma fyller 40 år. Köpte även en paket till Anna som fyller år och som kommer till din mamma ikväll.

Idag skulle din mamma bjuda din moster på Järnvägs, en resturang i Ljusdal som har 50 % på menyn på onsdagar och då är det lite roligare att bjuda. Så vi gick dit i snömodden, det har snöat rejält kanske upp till en 2 dm men det är ju plusgrader på dagarna men fortfarande är det vitt ute.

Kusin Ian sov gott då vi kom dit. Beställde mat och sen mitt i middagen vaknde din kusin och ville också vara med. Han satt och flörtade med alla andra gäster.

Din mamma förklarade lite för din moster om hur värdefull hon har varit. Jag kanske inte pratar så mycket med henne men hon är en sådan trygghet över att hon bara är här. Sen blir man ju så rörd och berörd över att hon faktiskt sätter sig på tåget direkt när jag kom hem och stannar i tre veckor utan att blinka. Det gör ju henne till en otroligt värdefull person för mig i denna sorg. Hon bara finns här och det känns jättebra. Hon får ju också mig att vara uppe om dagarna och får ut mig. Fast nu i snömodden har jag krypit in i huset.

Gick hem sen för Anna och Pernilla skulle ju komma. Men de var sena som vanligt. Din mamma fortsatte att fixa på ovanvåningen så de kunde bo där. Allt som inte fått plats någonstans hamnar i det rummet. Jag och din kusin var även där och fixade innan på dagen då din moster skulle sova. Pratade med din pappa samtidigt, var lite svårt när jag damsugade... Men rummet blev rätt så bra ändå. Pratade med din pappa tills Anna kom.

Då de kom tog jag tag i Alice direkt, deras lilla tös, din halvkusin. Din mamma har utsett sig till faster till Alice för hon inte någon egen sådan. Hon var nästan lika liten som du när hon föddes, men nu har hon växt på sig rejält. Hon låg sen och sov hos din mamma hela kvällen förutom då hon fick mat.

Satt och pratade där länge och så fick Anna födelsedagspaket. Nu fyllde hon visst dagen efter men din mamma har inte mycket koll på det men det gick ju lika bra.

Denna kvällen var den första som jag inte pratade med din pappa tills jag somnade. Han skulle ju jobba och somnade tidigt och jag var uppe ovanligt länge kl var väl nästan ett! Men det gick bra att somna, jag låtsas att han är där sidan om mig och då går det bra.