Det blev en kort natt och jag vaknade för tidigt…skulle vilja sova några timmar till. Men vi skulle packa bilen färdigt och din pappa skulle till jobbet så det var bara till att gå upp. En liten stunds kramning hinner vi förstås alltid med.

Efter frukost gick vi ut och fixade bilen. Släpet skulle på så din mamma slapp fixa det när hon skulle köra, hade inte kunnat lyfta det själv eftersom att det är mycket tungt lastat. Flyttade runt lite bland bilarna för att vi skulle få plats.

När din pappa åkt till jobbet gick din mamma upp och kollade lite mail och sen somnade hon en timme. Det var behövligt. Läste sen lite på sidan www.smaanglar.org  Det är en sida för oss som har förlorat barn innan de fick komma ut i världen. Där finns det berättelser från andra hur vad de har varit med om och det känns bra att läsa där att man inte är ensam. Däremot har varken din mamma eller pappa behov av att träffa andra som har varit i samma situation. Vi har vänner och familj som vi kan prata med. Men det känns bra att läsa om det, det finns lite andra tips även på den sidan. Hur man gör med syskon, både de som blev stora syskon och de som kommer att bli småsyskon.

Gick upp och åkte iväg och handlade, din farmor och farfar hade åkt en dag för tidigt till Dorotea. Så vi missade att skicka bud med dem, för de brukar handla mat till oss men nu fick vi handla själv. Nu är det ju så varmt att man inte kan handla kylvaror redan i Kvissleby utan vi får handla längs vägen. Hade ju också bilen full med återvinningssaker så jag var och kastade det innan jag körde hem.

Sköljde av din pappas bil, som han önskade. Började packa det sista i bilen. Det var inte lätt för det var inte mycket plats kvar, men jag packade om lite och tryckte in i alla hörn som det fanns kvar. Men till slut fick allt plats. Men det var inte mycket plats över att stoppa in mer i så det var tur att vi inte hade mer som skulle med denna gång.

Åt lunch och då ringde din pappa och sa att jag kunde komma tidigare att hämta honom och det hade jag ju inte planerat men jag var färdig när lunchen var uppäten. Inga-Britt ringde, hon hade varit på Hamrelund och hälsat på min efterträdare. Måste känns lite konstigt tycker jag men det är väl för att det är mitt kontor…men jag har ju själv hoppat av stolen. Men visst känns det inombords att jag inte är chef på Hamrelund längre. Hade ju inte tänkt mig ett sådant här avslut, trodde jag skulle komma tillbaka med barnvagn och hälsa på. Nu kommer jag att komma tomhänt tillbaka till personal som säkert har mycket frågor och det kommer att bli ett sorgligt möte istället för ett glatt. Det gör ju att jag drar mig för att åka dit. Dessutom kommer jag att träffa många personer samtidigt och det kommer ju att bli tufft. Nu kommer en del att komma och hälsa på mig hemma innan och det känns bra. De kommer att komma i smågrupper och då klarar jag det mycket bättre. Din mamma och pappa har fått en inbjudan till vår fest på Hamrelund och det ska vi försöka komma på.

Åkte och hämtade din pappa, han fick vackert sätta sig på passagerare sätet. Vi brukar köra våra egna bilar men nu har din pappa kört så mycket bil att jag tänkte att han behövde vila. Det var ett tungt lass men din pappa har turbo och ibland tycker även din mamma att det är bra. Hade vi haft min bil hade vi inte kommit upp för backarna…

Vi tog en annan väg denna gång eftersom att vägen efter Ramsele är under reparation och otroligt guppig. Så vi tog en sväng om Sollefteå istället, en väg som din mamma tyckte var lite finare men längre. Tog en fika och en glass i Sollefteå, det är ju nästan sommarvärme och då blir man lite glass sugen. Annars har din mamma och pappa blivit mycket bättre på fikabröd och kakor. Äter inte alls lika mycket nu och vi försöker även äta mer grönsaker. Man måste ju börja någonstans och visst måste man unna sig något men inte alla dagar. Jag köpte vindruvor som vi kan fika på istället för godis när vi körde upp.

Åt mat i Junsele, en ort som verkar krympa. Konsum har lagt ner sen vi var där förra gången i sommar. Men vi hittade ett gatukök och åt lite korv med mos. Satt ute och åt, det är ju inte så trafikerat där… men det var mysigt att få sitta ute.

Körde vidare och räknade ut att vi skulle hinna handla kylvaror i Dorotea. Men det var ju fortfarande varmt och det var ju 16 grader då vi kom fram och då var klockan nästan 19! Det var inte mycket snö längs vägen. Din pappa sa hela tiden att det kommer att vara mycket snö på Granberget men jag var lite mer tveksam. Men i Dorotea var det inte mycket snö och inte på Granberget heller. Din pappa hade ju helst velat att det skulle ha varit skoterföre men det var det absolut inte. Men visst är det snö och mycket på vissa ställen men din farmors vårblommor börjar komma upp och det är ju tidigt.

Då vi kom fram fikade vi hos din farmor och farfar och vilade upp oss lite. Sen var det till att packa upp bilen. Vi var ju fyra stycken som hjälpte åt så det gick ganska fort ändå. Men oj vad mycket saker vi hade med oss.

Trots att de var valborgsmässoafton idag så har vi inte sett någon eld. Vi har ju använt dagen till transport och eldarna tänds ju inte förrän det blir mörkt och vi kom fram för tidigt för att hinna se några. Här på Granberget hade de inte heller gjort någon eld men det får bli till ett annat år.

När allt var klart gick vi upp till oss och tittade lite på tv. När vi gick och la oss så pratade lite om att det var här allt började när du Gabriel föddes. Ändå kändes det inte så när man kom hit idag. Trodde att det skulle vara obehagligt att komma hit men det var det inte. Tror att det var bra att din farmor och farfar kom hem till Ljusdal när din mamma fyllde år så vi inte bara träffar dem här. De är ju också en påminnelse om dig eftersom att de var med då du föddes.

Det känns som om det är otroligt länge sedan vi var här men kom fram till att det var exakt 6 veckor sedan vi kom hit förra gången. Då vi la oss den kvällen hade vi inte kunnat förutsäga vad som skulle hända vår lilla familj senare under natten.

Jag känner ju att jag har stoppat undan mina känslor, min sorg och det känns nu för det är precis som att jag inte vill komma ihåg. För den oro jag hade här för 6 veckor sedan kan man inte förtränga så lätt, eller borde man inte göra. Det går bara inte att glömma för det kommer att pocka upp senare i så fall. Tror att det är bra för din mamma att komma hit, skriva i bloggen och göra ingenting. Hemma är det så lätt att göra annat istället för att slippa undan att tänka och känna, här kan jag inte förtränga lika mycket.

Vi tyckte båda två att tiden har gått fort sen du föddes Gabriel. Det känns så otroligt länge sedan och speciellt nu när man kommer hit känns det som det vore extra länge sedan. Det var ju ett riktigt trauma vi var med om då du föddes och inte levde och det är kanske därför man inte riktigt vill minnas. Det ligger långt instoppat och är jobbigt då det kommer ut. Det känns precis som vanligt när jag kom hit men jag tror inte det är så enkelt. Men det kommer kanske att kännas annorlunda efter några dagar. Vi ska ju stanna här tills på söndag.

Din pappa känner ingen koppling till stugan med att du Gabriel inte kom ut levandes och det kanske inte din mamma heller gör men jag trodde att jag skulle göra det.

Somnade gott, det har varit en lång dag och vi har kört långt så när vi väl prata färdigt så somnade vi som stockar. Att somna i famnen på din pappa är det bästa jag vet. Här på landet behöver man inte ha öronproppar heller, skönt…