Alla inlägg den 29 april 2008

Av Carina - 29 april 2008 20:03

Vaknade av att det var ljust i rummet. Trodde inte att klockan var så mycket, hade hört när Pernilla gick iväg till jobbet. Men nu var klockan halv åtta och dags att gå upp. Vi låg nära varandra och jag tog din pappas täcke, vilket gjorde honom förvånad! Jag var varm och ville inte ha mitt varma täcke längre. Din pappa alstrar nämligen en hel del värme och jag har inte åter fått min kyla i kroppen sen jag var gravid. Innan dess var jag en riktig fryskylling men så är det inte längre. Låg och mös en stund innan din pappa gick upp.

 

Hörde Anna och din kusin Alice i rummet sidan om, Alice verkade pigg. Hon skriker ju mest då jag träffar henne och kräker så vi får se om jag får se en annan sida av henne idag.

 

Din mamma kidnappade din kusin Alice direkt, gav henne mat så kunde Anna göra frukost, en bra deal tyckte din mamma. Vi åt frukost och sen var det dags för din pappa att gå till tunnelbanan. Din mamma följde med honom dit så han inte gick vilse i storstaden… Han var så fin i sin sommarskjorta, blir så glad inombords när jag ser på honom.

 

Nu när jag har kollat lite mer på bilderna på dig Gabriel ser jag att redan på första kortet då du precis kommit ut har du din pappa håla ovanför munnen. Han har liksom en håla mellan munnen och näsan och du hade precis en likadan. Det är ett litet kännetecken på din pappa och dig, det är inte så vanligt tror jag.

 

Det var jättefint och varmt väder idag igen så vi skulle gå ut och gå. Men först skulle din kusin få mat en gång till så vi slapp stanna och ge henne mat längs vägen. Fixade undan sängen och låg och mös med lilla Alice. Det känns ju ändå lite speciellt med Alice för hon var ju nästan lika liten som du var Gabriel. Hennes mamma hade lite samma symtom som din mamma och vi följdes åt. Du skulle ha kommit 8 veckor efter Alice, nu kom hon ju också lite tidigare så det var ju ingen av er som höll tiden. När jag är med Alice tänker jag, att det kunde ha varit du Gabriel, hur skulle det då ha blivit. Troligen skulle vi inte ha varit i Stockholm just den dagen i alla fall, du hade väl ha varit för lite för att åka bil så långt. Du slog ju verkligen runt på hela vårt liv, både positivt, negativt och praktiskt. Trodde inte den praktiska biten skulle bli så svårt.

 

Allt var så planerat, du skulle komma precis i rätt tid för hur vårt liv skulle bli. Skulle vara hemma med dig nu under husbygget och vi skulle kunna flytta in i lugn och ro i Fannbyn. Skulle förhoppningsvis skaffa dig lite syskon, ett till enligt din pappa och minst två till enligt din mamma. Sen skulle din mamma söka nytt jobb i Östersund några år senare. Men nu blev jag helt plötsligt utslängt i verkligenheten och måste redan nu fundera på vad jag ska göra i framtiden. Man kan ju inte förutsätta att det är lätt att få nytt jobb eller att man snabbt blir med barn igen. Detta är en av de sakerna som gör det svårast att komma vidare i sorgen, det är ett hinder som jag bär med mig hela tiden. Man vet ju inte om jag kommer att bli sjukskriven eller inte, eller hur länge så framtiden är något som man måste tänka på. Det känns i alla fall bra att jag har sökt skola till hösten, nu är det bara att hoppas på att jag kommer in.

 

Då kusin Alice hade ätit bäddade vi ner henne i vagnen och gick iväg. Oj, vad varmt det var! Vi gick i t-shirt och det var inte kallt… Gick över Årstabron till söder och där gick vi in och handlade på apoteket. Nu är det dags för din mamma att köpa allergi medicin, björken är på antågande och då blir din mamma sjuk. Men med lite ögon- och näsdroppar blir det mycket bättre.

 

Vi skulle äta glass på ett speciellt ställe som Anna kände till, men det visade sig att de hade slagit igen…snopet!! Så vi gick till söderhallarna och köpte oss var sin macka och satte oss ute på medborgarplatsen och åt den. God var mackan och varmt var det ute.

Nu var våra fötter möra och benen också, det är väl en 7-8 km som vi gått så det blev tunnelbana hem.

 

Under tiden då vi gick pratade vi lite om hur mitt sorgearbete fungerar, eller inte fungerar. Jag tycker ju själv att jag går runt sorgen och låtsas som att det inte finns men Anna säger att jag kanske måste vara utanför ett tag till för att jag ska kunna klara av det. Det krävs otroligt mycket kraft för att kunna hantera sorg. Då jag grät som mest var det som att springa maratonlopp hela dagarna i ända. Så hon har kanske rätt, man måste även samla kraft ibland. Men det känns som om jag vore helt frisk och att jag skulle kunna leva ett helt vanligt liv men jobb och allt och vara som vanligt. Som jag var innan men så är det ju inte alls, men det känns som att det verkar så. Jag ser och verkar pigg på utsidan men det är jag inte alls på insidan. Det är som att man skulle önska sig ett gips eller nåt som visade att man har sorg. Att jag inte är som jag har varit eller som jag ser ut att vara. Jag förstår nu varför sorgeband kunde vara nyttigt…då markerar man att man har sorg och alla vet det.

 

Vi diskuterade även när du Gabriel kommer att var offentlig? För vem berättar man att man har en son som inte levde då han kom ut? Då folk frågar om vi har några barn vad svarar vi då? Ska man berätta för vem som helst att du Gabriel föddes? Det är en fråga som jag har funderat mer och mer på. Häromdagen pratade jag med grannarna, vi pratar ju mest med varandra när det är trädgårdsarbete på gång, inte alla lika ofta på vintern. Nu berättade jag att jag skulle flytta och bygga nytt hus i Östersund. Men jag berättade inte om dig Gabriel för jag tror inte de visste om att du skulle komma. Men kanske är det så att de anat men nu ser de mig och tänker, nej, så var det inte. Skulle de vilja att jag berättade? Ska jag ta hänsyn till hur andra kommer att reagera? Jag vill ju att hela världen ska veta att du föddes, att du är vårt älskade barn men vill alla veta?

Det är frågor som rör runt i mitt huvud och som gör mig ledsen och nedstämd. Kommer vi någonsin att vara redo för döden. När kommer döden att vara ett naturligt samtalsämne. Min lillebror Nicklas har vi ju alltid pratat om på ett naturligt sätt. Är det för att han levde i nästan 10 år innan han dog?

 

Anna frågade om jag skämdes över att vara så pigg som jag verkar. Nej, så är det nog inte, men kanske är det så om man tänker efter. Men jag är så rädd för att glömma och att går runt och att det kommer att komma tillbaka igen vid ett senare tillfälle. Kuratorn sa ju att det trots allt bara gått drygt 5 veckor sen det hände så det är ju lite tidigt att säga hur det gått. Men det känns som en evighet och det känns som att jag håller på att glömma bort dig Gabriel, hur du kändes och hur du såg ut då du låg i min famn. Jag vill inte det!

 

Vi pratade mycket när vi gick där om både dig Gabriel, din mamma sorg och om allt annat i livet. Det känns bra att prata med Anna för hon ställer så bra frågor. Får mig att tänka efter på ett annat sätt.

 

Då vi kom hem köpte vi glass, fick nöja oss med GB nu när de andra hade stängt. Satte oss på balkongen och fikade. Kusin Alice fick ligga på två stolar i sin lift och hon verkade njuta av att ligga där ute i den friska luften. Friskt var det för det blåste rejält. Din pappa dök upp sen, och det var ju varmt åt honom. Han fick också lite glass innan maten. Vi tog efterrätten först för att orka…

Vi åt mat innan vi åkte hem. Det skulle ändå vara så mycket köer på E4an om vi åkte direkt. Anna hade gjort ungsbakad falukorv och halva hasselbacks potatisar och det var jättegott och det är ju något som även din mamma och pappa skulle klara av.

När vi ätit åkte vi och då hamnade vi likväl i köerna. Det hade hänt någon olycka och det var kö ända tills vi kom ur Stockholm men det stod inte helt stilla i alla fall. Din pappa förstår inte varför alla människor vill bo på samma yta när det finns fullt med plättar i Sverige som ingen bor på. Han har ju en viss poäng med detta, det finns ju många platser i Sverige som är otroligt vackra som det borde bo fler människor på.

 

Men vi kom ändå ganska fort ifrån Stockholm och åkte via Ljusdal. Skulle hämta hem din mammas bil som behöver få sommardäck.

 

Då vi kom närmare Bollnäs så såg vi att björken hade slagit ut. Det hade den inte gjort då vi åkte ner dagen innan. Så nu är även våren på väg hem till Ljusdal.

När vi passerade Bollnäs och Hamrelund kom tårarna. Tänk att jag inte ska dit och jobba mer, inte träffa personalen och inte pensionärerna. Speciellt tänkte jag på pensionärerna, både de som bor på Hamrelund och även de som kommer dit och äter. Blev så berörd av det och grät en stund. Det blev lite uppenbart att jag inte ska tillbaka till Hamrelund och det känns långt in i själen. Jag har trivts så otroligt bra där och hade jag inte träffat din pappa och du hade blivit till vet jag inte om jag kunnat ta mig därifrån.

Pensionärerna satt ju utanför mitt kontor och jag var alltid ute och pratade med dem och även de som kom dit för att äta kastade alltid en blick in till mig och hälsade. Anledningen till att jag sökte jobb på ett äldreboende är ju för att jag gillar gamla människor och fast att jag inte jobbar med dem direkt så är jag omgiven av dem.

Det kändes sorgligt att jag inte ska tillbaka till Hamrelund som chef men ni ska veta att Hamrelund kommer alltid att finnas i mitt hjärta och jag kommer aldrig att glömma er, varken pensionärer eller personal. Ni har varit helt underbara!

 

Vi passade på att fika lite tårta som blev över och drack te/kaffe då vi kom till Ljusdal. Pratade även med katterna som blev glada då de såg oss. Pricken fick även komma ut en stund.

Hittade lite mer att ta med…det är farligt att åka hem en sväng. Sen körde vi bakom varandra till Sundsvall. Kom hem tidigare än vad vi trodde. Packade ur bilarna och sen gick vi och la oss.

 

Jag frågade din pappa hur han kände det att vara tillsammans med Alice. Han sa att han tänker väl att du Gabriel skulle ha varit lika stor som Alice men känner inga kopplingar till henne. Utan hon är bara Alice och ingen annan.

 

Det har varit en lång dag och vi sov lite halvkasst i natt, speciellt din pappa. Så vi somnade gott och snabbt, mindes inte ens att jag somnade.

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29 30
<<< April 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards