Idag vaknde jag av väckarklockan, hade inte satt in öronproppar för att jag skulle kunna vakna av klockan. Hörde att det var liv och rörelse nere så jag gick upp för att kunna passa kusin Ian medan din moster gjorde sig klar. Så jag åt själv först frukost och sen fick kusin Ian frukost. Tiden gick fort och sätt som det var hade vi nästan ingen tid alls på oss. Vi skyndade oss och kom fem minuter i tid till tåget skulle gå.

När vi stod där och jag kramade om din moster från både mig och din pappa, han hade skickat en extra kram, kom tårarna och jag blev jättelesden.

Tåget var lite försenat så det gällde att få på alla sakerna på tåget fort. När dörrarna stängdes grät jag hejdlöst, det gick inte att hålla tillbaka det länger och jag grät så jag knappt kunde se, snoret rann för jag hade ingen näsduk med mig. Nu kände jag mig ensamast i världen och längtade så otroligt efter din pappa. Trodde nästan jag skulle bli omhändertagen som jag grät men jag gick vingligt till bilen och fick torka ögonen så jag kunde se ut. Körde hem, fortfarande gråtande och gick och la mig. Men jag bara grät och grät och kunde inte sova, skickade ett sms till din pappa om att jag mådde dåligt men jag visste ju att han hade mäklaren där så jag kunde inte ringa.

Gick upp igen och hämtade posten och då satte nästa gråtattack igång. Jag fick dels ett kort från ena våningen på jobbet och sen fick jag ett brev och en skiva av en av personalen. Tänk att de tar sig tid att skriva ett brev till mig och skicka en skiva som hon tyckte att hon själv hade haft nytta av då hon hade sorg. Det fick mig att gråta hur mycket som helst.

Gick in och tappade upp ett bad, då jag satt där ringde din pappa och jag började genast gråta igen. Han kunde knappt höra mig som jag grät. Han tröstade mig med att din morbror Johan snart skulle komma men jag ville ju egentligen att din pappa skulle vara hos mig. I dessa lägen är det otroligt jobbigt att vi inte bor på samma ställe. Tänk att få krypa in i hans famn och bara få gråta, vad härligt det skulle vara. Man måste vara extra stark i sådan här lägen då vi inte är tillsammans. De säger att ensam är stark med det är bullshit...vi är starka tillsammans och speciellt din mamma och pappa. Vi trivs så bra ihop och blir starka då vi är tillsammans.

Jag gick och hämtade din morbror vid tåget, det var ju vårväder idag igen. Klarade mig utan att gråta ända tills stationen. Vi gick hem och kollade lite vad din mamma och pappa har renoverat sedan din morbror var här senast. Det är han som har hjälpt din mamma i mycket av renoveringen. Det var tills jag hittade din pappa för sen har han åkt på det! Satte oss på altanen och fikade lite lunch, mackor och te. Pratade lite om dig Gabriel och din mamma fick tårar i ögonen lite då och då. Fikade lite till och sen gick din mamma upp och la sig en stund. Pratade med din pappa, han har faktiskt ringt flera gånger idag. Sov en timme och sen ringde din pappa igen...Han har fått lite uppdrag att utföra.

Jag gick ner och började göra grytan som vi ska äta imorgon. Din morbror kom ut och hjälpte till. Det blir nog mat så det räcker! stekte bacon och älgkött och la i smålök och kryddor. Under tiden ringde Anna, så jag pratade med henne samtidigt. Berättade för henne att jag ska träffa Maggans barn imorgon, som jag har haft lite oro för att göra. Vet inte hur de reagerar eller hur jag skulle reagera. Pratade lite om barns sorg. Fick ett sms sen av Pernilla, Annas fru, där hon skrev att hon var så glad över att jag skulle träffa barnen, för hon har tyckt att det är viktigt för mig och ville inte att jag skulle vänta förlänge.

Plockade undan lite här och där, vill ju trots allt ha det lite fint imorgon när gästerna kommer. Ingela, en gammal jobbarkompis, ringde. Det känns bra när folk ringer till mig, eftersom att jag fortfarande har lite svårt för att ta tag i kontakten med omvärlden. Hon gratulerade mig i förskott och så pratade vi samtidigt som jag tömde kylen på allt som gärna gått ut själv om de kunnat.

Vi slutade då Anneli och Helena körde in på uppfarten.

De kom in och Helena hade bröd med sig, din mamma älskar Lockarps Fina och det kan man bara hitta i skåne och det är riktigt fint bröd. Kanske inte så nyttigt men gott. Din pappa och mamma fick även ett ljus av dem som man ska tända när man är tillsammans. Det stod något vackert på det men jag minns inte riktigt och nu är jag i Sundsvall och skriver och kan inte meddela det men ska göra det vid ett senare tillfälle.

Det var skönt att se dem men vi var hungriga och gick iväg och åt. Din mamma åt pizza och drack fanta. Fanta är din mammas vin...skulle jag druckit en öl eller ett glas vin tar jag nu fanta istället.

Det var inte lika varmt då vi gick hem men det är inte så långt hem.

Anneli och Helena flyttade in i sitt rum och vi tog en liten fika. Sen gick din mamma och la sig, var trött efter allt gråtande och ville prata med din pappa eftersom att vi inte träffas på så länge, längtar så efter honom. Skulle även skrivit färdigt här men orkade inte.

Igår ringde doktorn här i Ljusdal till mig. Hon hade liksom jag fått journalerna från Lycksele sjukhus och även rapporten om moderkakan. Det är fördelen med att bo i glesbygd. Här tar läkaren tid att ringa, hon beklagade sorgen och frågade hur jag mådde. Jag berättade lite vad som har hänt och att jag har en tid hos henne den 28:e och vi vill då gå igenom rapporten och journalen. Det känns bra att hon ringde, att hon bryr sig om hur vi har det. Hon sa också att jag kunde bli sjukskriven eftersom att jag inte klarar av att jobba eftersom att jag mår som jag mår och att jag inte är mig själv på långa vägar ännu.

Pratade med din pappa, har retat honom lite för att han inte kommer att vara här och fixa födelsedagsfrukost till din mamma. Var lite ledsen ikväll, dels för att jag saknar din pappa så otroligt och så för att jag har haft en tuff dag idag. Det har varit mycket gråt idag och jag har verkligen känt mig ledsen. Tänk om du Gabriel hade varit med på min födelsdagsfest, så mycket bättre det hade varit då. Imorgon är det 4 veckor sedan du föddes och tiden går ju trots allt fort, kan inte förstå vart denna tiden har tagit vägen.

Din pappa var ju trött som vanligt och skulle upp tidigt för att komma så fort som möjligt till din mamma. Så vi la på och Helena fick lägga telefonen på laddning. Din mamma behöver ju också sova så det var bara att stoppa i öronpropparna, så jag inte hör när de smyger upp och fixar frukost till din mamma imorgon bitti. 

 

Britta

20 april 2008 17:34

Hej Carina!!

Vad fint du skirver i bloggen.. Vad fin han är lille Gabriel.. Tänker på dig.

Många varma kramar
Britta Larsson

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Undra om jag skulle ta och uppta mitt bloggande igen. Jag har varit på gång några gånger men har inte kommit till skott. Tror att jag skulle må bättre av att skriva av mig här. Nu har det gått några år och vi har fått stora barn. Signe blir snart 1...

Ibland blir man extra glad över sina barn. Vi har ju ingen alls problematik med skärmtid i vår familj, förutom för mamman då… De kollar ju så klart på tv men använder inte varken telefon eller dator. Istället är våra barn gärna ute. Nu när det...

Imorgon ska jag på mammografi. Fy och usch, inte för att det är obehagligt utan för att jag är rädd. Jag är ju sällan sjuk knappt ens förkyld, fast jag har fått en släng nu för ovanlighetens skull. Har inga sjukdagar, knappt vab heller för den delen....

Tänk att det är 9 år sen du föddes Gabriel, vårt efterlängtade barn. Jag hade längtat efter barn i många år och nu så äntligen skulle jag bli mamma och få mitt efterlängtade barn. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag fick mitt efterlängt...

Det blev inte som jag tänkt mig men det blev bra ändå Nu har vi haft en veckas sportlov. Signes första sportlov och vi andra fick hänga på. Vi har ju alltid varit beredda, trodde vi, på att Thomas skulle kunna få jobb och att våra lov skulle gå om ...