Alla inlägg den 8 april 2008

Av Carina - 8 april 2008 20:56

Vaknade tidigt och såg att din pappa låg sidan om min och blev så glad, somnade om igen med ett leende på läpparna. Vaknade sen innan klockan ringde, låg och tittade på din pappa ett tag, han är så söt när han sover (han är söt i vanliga fall också).

Idag hade vi inte så mycket tid för att ligga och mysa, vi skulle till kuratorn redan kl 9.15 Så vi gick upp och åt frukost och gav oss iväg. Vi bor ju nästan grannar med familjecentrum, vi kan se det från vårt köksfönster.


Vi mötte kuratorn i trappen så vi följde med henne upp. Idag hade jag mer frågor att ta upp, det är mycket som har rört sig i mitt huvud sen vi sågs sist.

Kuratorn sa några ord som fastnade hos mig, ni fick inte vinsten med er hem. Precis så känner jag det. Vi vann på lotteri med fick inte vinsten med oss hem, vi fick ett tröstpris. För vi fick ju en son, dig Gabriel, men vi fick bara ha dig i några dagar och nu har vi bara ett ljust minne av dig. Jag tror att andra bara tänker nattsvart när det gäller att få barn som inte lever men så är det inte för oss och det gör att jag tror att andra tror att man är knäpp ibland.


Vi pratade också om att jag tycker att jag tycker att jag har fått Berlinmuren mitt framför mig. Jag som i vanliga fall ser möjligheter istället för hinder har nu fått ett gigantiskt hinder framför mig och ser inga möjligheter alls. Kanske är det för att jag inte ska springa genom sorgen. Jag är ju snabb i vanliga fall och därför kanske muren har kommit för att jag verkligen ska stanna upp. Det känns om att alla ska tröttna på mig när jag inte går vidare men så är det tydligen inte. Vissa kommer säkert att göra det men långt ifrån alla. Din pappa har dessutom lovat mig att inte göra det.


Ett annat problem din mamma har är att hon sörjer för alla andra. Jag tror att alla tänker som jag och sörjer som jag. Jag har svårt för inse att det inte är så. För mig är det viktigt att alla kan se på bilderna på dig Gabriel men det är inte lika viktigt för andra och det måste jag ju acceptera. Din pappa och jag som ändå varit med om samma sak sörjer ju inte ens lika. Detta kan kännas frustrerande för din mamma.

Kuratorn sa att jag verkade ha sådana fina vänner och frågade om din pappa också hade det. Han sa att han hade några få men som han pratade med, men då sa din mamma att hon inte tyckte att han pratar med någon. Men det tycker han och det är ju det som är viktigast, att han känner att han får rätt stöd och inte att jag ska bestämma hur han ska sörja, vem han ska prata med och hur ofta. Bara för att jag vill älta och prata om dig hela tiden och din pappa inte gör det, betyder ju inte att han inte bryr sig eller sörjer. Utan han gör det på sitt sätt och inte på din mammas sätt och det måste hon acceptera. Likaväl som alla andra runt om kring oss får sörja på sitt sätt. Samtidigt måste din mamma få känna besvikelse över hur vissa sörjer men jag kan ju inte ändra andra utan måset acceptera det.


Även din pappa fick tårar i ögonen idag hos kuratorn och det känns skönt för din mamma. Hon sa också att det är vanligt att papporna förtränger sin sorg lite för att kunna vara ett stöd för mammorna. Jag hoppas det inte är så hos oss men jag ska kolla upp din pappa så han också får stöd av din mamma. Vi behöver ju varandra.


Innan vi gick frågade hon om vi hade en bild på din Gabriel som vi skulle kunna visa henne och vi lovade att nästa gång ta med en till henne.

Vi bokade en ny tid och så rusade vi till familjerätten. Vi vill ju att din pappa ska stå som pappa till dig i skatteverkets papper. Så då fick vi fylla i ett papper som vi ska skicka in till skatteverket. Det var lite löjliga frågor för vi vet ju att det bara kan vara din pappa som är pappa men lagen säger så. Vi hade ju tänkt gifta oss innan du kom men vi hann ju inte det men det ska vi ha gjort innan ditt blivande syskon kommer.


Vi handlade på hemvägen. När vi kom hem kollade din pappa på garagedörren som hade havererat. Det var mer jobb än vad han hade trott och så hade din moster havererat sin vagn som han skulle fixa. Då blev det lite mycket för din pappa för han skulle ju sätta foder och lister till din mamma också! Han svor och såg riktigt ledsen ut, din mamma försökte trösta honom men han vill ju så mycket. Men det kändes ändå skönt att han visar att han inte mår hundra.


Efter lunchen som din moster hade fixat gick hon och din kusin Ian ut på promenad. Din pappa började fixa i vardagsrummet och din mamma gick ner och fixade i källaren. Som vanligt saknas det något när vi ska bygga så vi åkte iväg och handlade. När vi kom hem sa jag att till din pappa att sätt dig ner så ska jag fixa lite fika till dig. Det gjorde han och sen kom din moster och kusin hem och Ian hamnade hos din pappa. När din mamma sen skulle sätta fram kaffet slog jag ut allt kaffe och alla sumpen över hela bordet. Din pappa gjorde en räddning så han och kusin Ian inte fick något över sig. Men hela bordet, faderskapspapprena och golvet blev kaffiga. Det var bara att börja om från början och städa.


Men han fixade vagnen, men garagedörren får vi vänta med. Sen satte han foder i vardagsrummet ochlite  lister och foder i köket. Samtdigt fick han börja jobba. Det är mycket på hans jobb nu med omorganisation som han vill vara med och informera om. Men han är så duktig och han klagade inte alls fast att klockan blev mycket och att han fick slita ont.


Din moster och mamma spelade färdigt Skippo och sen tog din pappa en dusch och mamma ett bad och sen gick vi och la oss. Låg och pratade ganska länge om hur det varit hos kuratorn idag. Vi hör lite olika saker vad hon säger och det är ju bra.
Jag sa till din pappa att jag ville också vara ett stöd för honom och inte bara han ett för mig och det sa han att jag fick vara och att jag var. Han tycker att din mamma är den bästa han kan prata med och så är det för mig också. Men jag behöver prata ännu mer än vad han gör så då har jag mina vänner och familj som jag pratar med. Tårarna rann som vanligt, men det är mer regel än undantag och det gör mig inget.

Men det känns bra att vi båda två uppskattar kuratorbesöken. Det ger oss nya infallsvinklar som vi diskuterar. Jag har sagt det förut men säger det igen, jag är så glad över att dina föräldrar kan prata så bra med varandra och säga allt. Annars vet jag inte hur vi hade mått.

Somnar alltid så gott med din pappa vid min sida.

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29 30
<<< April 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards