Idag var den första dagen då jag vaknade utan tårar. Men efter att din pappa och jag pratat en stund kom dem tillbaka.

täntke på att sen jul har jag vaknat utsövd på morgonen, utan då jag skulle ha jobbat. Jag har även haft svårt för att somna om på morgonen. Jag har gått upp tidigt och sen har jag efter frukost sovit en stund till och då har det gått bra att somna om.

Det har väl varit en träning på att jag inte borde ha fått sova så länge jag velat. Du skulle ha kallat på mig för längesedan, troligen för att du varit hungrig men kanske också för att du bara längtade efter din mamma.

Din pappa och jag börjar varje dag med att prata med varandra om hur vi känner det idag. Det känns bra att kan gör det och att det går så lätt att prata om dig lille Gabriel.

Efter frukost som idag bestod av Stenbergs limpa en special limpa från Vilhelmina så började vi packa inför fjällturen men din farmor och farfar.

Ringde till Anna Röst, hon är en trygghet för din mamma nu. Hon är hemma om dagarna, går lätt att få tag i och har ju gått igenom samma sak som mig fast att hon fick behålla lilla sin lilla Alice. Men lilla Alice var ju nästan lika liten som du.

Anna ska hjälpa oss så att din pappa kommer att stå som pappa i skatteverkets register. Blanketten som BB skickade in är det bara mamma som blir registrerad. Mendu har fått mammas fina efternamn Dahl!

Vid 10-tiden for vi iväg till fjället. Det var strälande solsken och kanske 10 minusgrader och lite vind. När vi kommit en bit kom din mamma på att hon hade glömt lite av matsäcken, det var bara att vända.

Då man sitter där bak på skotern är det lätt att tänka på dig. Då rinner tårarna hela tiden och jag tycker at allt är orättvisst. Tänk du kunde ju ha följt med i kälken bakom. Att du aldrig kommer att uppleva någonting. Din pappa skulle gärna vilja lära dig allt om skotrar. Du skulle få världens bästa utbildning i det.

Tänker också på hur efterlängtad du var av oss och många fler. Livet är farligt redan från början sa doktorn i Lycksele och så är det ju men du fick ju inte ens en chans. Det är det som är orättvist.

Väl uppe på fjället torkade din pappa bort tårarna och så började han gräva en grop till oss, så vi fick plats att sitta alla fyra. Grillade lite korv och fikade varm choklad. Din farfar fixade kaffe på elden. Efter fikat åkte din pappa och jag upp på skalet, en dalgång mellan fjälltopparna. Din mamma visste inte vad skalet var för något utan lärde sig något nytt av din pappa. Vilken utsikt det var där uppe!!

Det var otroligt vackert och igen tänkte jag medan tårarna rann att vi aldrig kommer att uppleva detta tillsammans med dig.

När vi kom hem ringde Helena, och det är bra för din mamma att älta vad som hänt, och att få prata om dig. Din pappa la sig sidan om mig och höll om mig och efter ett tag snarkade han gott!

Då vi var uppe på fjället hade kuratorn från Lycksele ringt och då jag pratat färdigt med Helena ringde jag upp kuratorn. Det var kanske då din pappa snarkade gott...

Det kändes bra att få prata med henne. Hon tog upp en del praktiska saker om vad som händer med dig nu. Hon ska ta kontakt med begravningsbyrån i Lycksele och de ska fixa tillsammans med någon från Ljusdal. Det finns ett barnkrematorium i Umeå dit du blir skickad. Du kommer att få ha dina egna kläder på dig, din pappas kläder som han hade då han var en liten bebis också filten du fick av din mormor. Urnan kommer de att sen skicka till Ljusdal.

Vi vill att du ska få din plats i Jämtland, men vi vill hitta ett fint ställe först och att vi ska ha börjat bygga på huset. Vi vill inte att du ska bo där uppe alldeles ensam. Så begravningen kommer att bli i sommar, i juli eller augusti och då ska alla som vill få komma. Du var ju efterlängtad av så många.

Jag bad kuratorn hälsa personalen på förlossningen så mycket. De har varit otroliga mot din pappa och mig. Utan dem hade vi varit förkrossade idag, istället har vi ett ljust minne kvar av dig. De hade all tid i världen för oss, kändes det som iaf. De kom så fort vi ringde och stannade tills vi sa att de k kunde gå. De svarade på alla frågor vi hade fast det var samma frågor vi ställde om och om igen.

Gick in till din farmor och farfar och åt. Tänkte skicka iväg kort på dig för det var vinlotteri i skåne och där samlas många av din mammas kompisar och det hade varit fint om de fick se vilken söt liten kille du var. Men farfars dator är lite seg, eller mycket seg så det gick inte alls. Provade många gånger men gav till slut upp.

Din pappas morbror Ove kom, han hade också längtat så otroligt efter dig och han blev så chockad när han fick veta vad som hänt. Så det tog någon dag innan han kom in till oss. Men han gladde sig då han hörde att vi tänkte skaffa syskon till dig. Din farmor visade stolt upp kort på dig och han tyckte också att du var så söt.

När vi kom in i stugan igen tänkte vi se på film. Men din mormor ringde så jag pratade med henne. Hon sa att det kändes som att vakna och få en örfil i ansiktet varje dag och så känner nog jag också det. Hon hade inte kunna titta på bilderna på dig, hon klarar inte av dig. Det gör mig lite ledsen men jag måste ju förstå att det inte är lika enkelt för alla.

Jag tror att vi som varit med om det inte tycker att det är lika farligt som andra. Får ofta höra att vi är så starka men det är inte det utan det är det att vi har fått ett barn som visserligen dog men han är ändå vårt barn. Vi hade han hos oss i tre dagar och det är värt allt. Skulle inte trots allt vilja ha det ogjort. Men tankarna jag hade innan han dog var mycket värre, men vi har samtidigt ljusa minnen av dig och det känns bra. Du är och kommer alltid vara vår förstfödde.

Mia ringde innan vi skulle gå och lägga sig. Hon hade lovat det och skulle berätta lite om vinlotteriet. Det var två som var där som inte visste om vad som hade hänt och de blev chockade. Mycket av tiden på vinlotteriet gick åt att prata om dig Gabriel.

Mia hade sagt till de andra att din mamma hade tur som hade din pappa för han är bra för henne. Det värmde mig och även din pappa då jag berättade. Vi pratade länge om allt möjligt och det kändes bra.

Vi gick och la oss och som vanligt pratade vi om dig och om hur vi känner det. Att ligga så nära och mysa är så viktigt för oss nu när vi inte har dig här hos oss. Det känns liksom orättvisst att vi ska kunna sova hela nätterna igenom nu när vi hade ställt in oss på att du skulle väcka oss varje natt och vi inte skulle få våra 8-9 timmars sömn varje natt.

Trots allt somnar dina föräldrar fort på kvällarna och sover 9 timmar i stäck.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Undra om jag skulle ta och uppta mitt bloggande igen. Jag har varit på gång några gånger men har inte kommit till skott. Tror att jag skulle må bättre av att skriva av mig här. Nu har det gått några år och vi har fått stora barn. Signe blir snart 1...

Ibland blir man extra glad över sina barn. Vi har ju ingen alls problematik med skärmtid i vår familj, förutom för mamman då… De kollar ju så klart på tv men använder inte varken telefon eller dator. Istället är våra barn gärna ute. Nu när det...

Imorgon ska jag på mammografi. Fy och usch, inte för att det är obehagligt utan för att jag är rädd. Jag är ju sällan sjuk knappt ens förkyld, fast jag har fått en släng nu för ovanlighetens skull. Har inga sjukdagar, knappt vab heller för den delen....

Tänk att det är 9 år sen du föddes Gabriel, vårt efterlängtade barn. Jag hade längtat efter barn i många år och nu så äntligen skulle jag bli mamma och få mitt efterlängtade barn. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag fick mitt efterlängt...

Det blev inte som jag tänkt mig men det blev bra ändå Nu har vi haft en veckas sportlov. Signes första sportlov och vi andra fick hänga på. Vi har ju alltid varit beredda, trodde vi, på att Thomas skulle kunna få jobb och att våra lov skulle gå om ...