Alla inlägg under mars 2008

Av Carina - 31 mars 2008 21:40

Din pappa väckte mig genom att krypa nära mig och det känns alltid lika härligt att vakna på det sättet. När man dessutom inte har någon tid att passa utan man kan ligga kvar och mysa och prata tills man blir hungrig. Idag kändes det som att vi hade mycket att göra och att man stoppade undan tankarna på att vara ledsen för din skull. Ibland förtränger man för att klara vardagen.

Din mormor, moster och kusin ska ju komma idag och då måste vi ha fixat en del, flyttat runt lite möbler och städat lite så det inte blir helt chockade. Din mamma är lite slarvig men trivs med när det är lite rörigt men det gör inte alla andra.


Efter att din pappa gjort frukost, som vanligt började vi med att fixa. Din pappa satte upp en elkontakt och så tömde din mamma byrån nere så vi kunde ta upp den till sovrummet. När pappa var färdig bytte vi plats på sängarna så att vi kan ligga som vi brukar. Din pappa kan nämligen bara ligga åt ett håll och det måste vara så han kan ligga mot din mamma annars kan hon inte sova så bra.

Under en av pauserna i fixandet kollade vi på tv och det råkade vara Fredrik Paulun där som pratade om omega 3 och hur nyttigt det var. Vi har ju lovat dig att vi ska bli bättre på att äta mat, för det skulle du lära oss när du kom. Nu fick vi iaf några tips, vi ska äta mer fisk, mindre lösviktsgodis. Vi bestämde oss för att vi ska försöka att undvika att äta härdat fett eller transfett. När det var färdigt fixade mamma lite lunch och så åt vi.


Därefter gick din mamma iväg till Marianne som hon går och prata med. På vägen dit rann tårarna, som vanligt när jag är ute och går själv. När jag kom dit hittade jag inte rätt dörr, är lite förvirrad.

Berättade för henne om hur det gått till, från början och hur det kändes. Framförallt eftersom att jag ofta mår dåligt av att jag mår bra. Tycker inte jag har rätten att må bra efter det som hänt dig. Tänker att jag kanske förtränger och stoppar undan sådant som jag borde prata om eller tänka på. Marianne sa att jag skulle ta vara på mina bra dagar för de behövde jag för att orka kunna må dåligt andra dagar. Det ligger nog mycket i det så jag ska försöka njuta av de dagar jag mår bra hädanefter.

Här grät jag också i en timme eller så, men det känns inte fel att gråta alla gånger utan det är så naturligt. Men när det bara kommer utan att jag gör något speciellt då känns det inte alls naturligt och jag vill helst inte att någon ska upptäcka att jag gråter. Kanske för att jag inte har någon bra anledning till att gråta.

Men det känns alltid skönt att få prata om dig med andra, det behöver din mamma.


Efter träffen hade jag en träff med din pappa, vi var på Märtas cafe. Men först fick jag leta upp din pappa som hade gått vilse i Ljusdal...

Det var ju sista dagen innan vår vikttävling börjar så vi firade med en liten kaka.

Sen gick vi till Prix för att handla lite och för att lösa ut lite trisslotter som vi vunnit på. På hemvägen gick vi in och kollade lite på TV och videokameror, din pappa kan titta hur mycket som helst på TV apparater utan att tröttna, men det har din mamma gjort för länge sedan.

Så vi kom hem satt vi och vilade oss lite och sen blev din mamma så irriterad igen för att tiden gick så fort och din pappa ska bara...helt utan anledning men orkar inte med att det inte blir som jag tänkt det. Tiden bara rinner iväg ibland.

Till slut var vi någolunda färdiga, maten var i ugnen och din pappa skulle åka och handla det din mamma glömt i Sundsvall. Minnet har tydligen gått i lås, jag är säker på att jag tagit med gurka och tomat från Sundsvall men hittade dem inte. Var tom ute i soptunnan och letade efter dem, trodde att jag slängt dem. Blir nervös över sådant beteende, blir rädd för mig själv.


Jag hoppade i badet när pappa åkte iväg, och tårarna började rinna igen. Vet inte varför det blir så när jag blir själv, men ofta är det rinnade tårar så fort jag blir själv och är ensam med mina tankar. Behöver inte ens tänka utan att tårarna kommer av sig själv.


Trodde att mötet med din mormor och moster skulle bli ännu värre. Men jag hade nog bestämt mig för att hålla masken. Orkar inte alltid var ledsen och släppa fram känslorna. Det är kanske inte så bra men det är för att överleva.
Det var iaf härligt att ha dem här och att få krama lilla kusin Ian igen. Vi åt mat tillsammans och fikade lite. Jag var trött men vi satt uppe och pratade lite innan vi gick och la oss. Det var lite att fixa med bäddning och annat. Till slut gick pappa och jag och la oss.

Som vanligt låg vi och kramades och pratade om dagen. Men ibland är det inet så mycket vi pratar om för ibland är det jobbigt att prata. Ibland vill man bara vara. Men nu hade vi flyttat sängarna så nu kunde jag ligga i din pappas famn och somna och då sover jag så gott. Kommer att sakna det när han åker tillbaka till Sundsvall. Vill egentligen inte sova själv men jag har ju inget val. Men får väl prata med honom i telefon innan jag somnar så kan jag inbilla mig att han är här.

ANNONS
Av Carina - 27 mars 2008 11:43

Dina föräldar sover som tur är som stockar på nätterna , nära varandra. Men vi vaknar tidigt, iaf tycker din mamma det, redan vid 7-tiden. Men då ligger vi och kramas och pratar hur vi mår, om dig och om vårt nya hus vi ska bygga och om hur tiden fram tills dess att vi flyttar ska vara. I planerna igick det ju att du skulle vara med oss och att din mamma skulle vara föräldrarledig men nu vet jag inte hur det ska bli. Jag har ju gjort ett avslut på mitt jobb och det känns inte aktuellt att jag ska gå tillbaka.


Vid halv nio tiden brukar din mamma blir för hungrig för att ligga kvar och då går din gulliga pappa upp och tänder i kaminen, för din mamma är en liten fryskylling. Efter det fixar han frukost och kallar när det är färdigt.


Idag var det molnigt och lite blåsigt. Din pappa började fixa nere i skotergaraget där vi ska ha en råttsäker garderob. Din mamma började städa lite uppe i stugan, sen tog jag en välbehövlig dusch och sen la jag mig och vilade.

Din pappa fixade lunch till oss alla, eftersom att varje torsdag åker din farmor och farfar till Dorotea för att handla. Efter lunchen gick jag upp till stugan och ringde din moster som hade missuppfattat mig om hur jag ville ha det om hon, kusin Ian och mormor skulle komma upp eller inte.

Då jag pratade med henne blev jag så ledsen, vet inte riktigt varför men jag grät mycket. Vill ju så gärna att de kommer till mig samtidigt som jag vill att din pappa ska vara hos mig eller jag hos honom och ändå ha gäster. Vet inte riktigt egentligen vad jag vill, bara jag inte bli ensam.

Efter att jag pratat med Pernilla kände jag mig så ledsen. Det kändes jobbigt att gå in och fika, jag kände mig inte alls social.


Fortsatte att städa efter lunch, det var nog på tiden att det blev städat där. Det är inte stort men det räcker. Gick sen in för att fika och då hade din farmor gjort våfflor en dag för sent. Vi käkade så mycket att vi fick senare lägga middagen.


Då jag kom tillbaka efter fikat la jag mig för att vila ville jag bara gråta och sova. Din pappas morbror Ove kom för att hälsa på. Han hade pratat med din pappas moster Astrid och de hade diskuterat att de önskade att du skulle få tvillingsyskon! Ove pratar så mycket gott om dig!


Låg sen och grät och fick ont i maten. Din pappa kom in och la sig hos mig och vi slumrade en stund.

Din pappa smög sen upp för att inte väcka mig, för att ringa till Trygghansa för att kolla upp Mammabarn försäkringen som din mamma har tagit. Det visade sig att vi får en livförsäkring för dig på 10000 kr. Det kan komma till pass då din mamma inte vill jobba mer på Hamrelund, så hon får kanske bli arbetslös.

Innan på dagen hade din pappa ringt till Babyproffsen och avbokat din vagn. jag fixar inte det som som tur är , är din pappa starkare än din mamma när det gäller sånt här.


Efter middagen gick vi ut och promenerade en runda och det var behövligt då jag inte gjort mycket denna dag mer än känt mig ledsen. Kände inte heller mig så social. Vi brukar ju fika hos din farmor och farfar efter middagen men idag fikade vi hemma. Din farmor hade köpt fikakakor som din pappa fick med sig in då han var inne och duschade.


Pernilla ringde och meddelade att hon och din mormor och kusin Ian kommer på måndag vid 19-tiden. Din mormor åker hem på fredagen medan din moster och kusin stannar till den 21 april om det inte händer något speciellt med din lille kusin.

ANNONS
Av Carina - 26 mars 2008 19:23

Idag var den första dagen då jag vaknade utan tårar. Men efter att din pappa och jag pratat en stund kom dem tillbaka.

täntke på att sen jul har jag vaknat utsövd på morgonen, utan då jag skulle ha jobbat. Jag har även haft svårt för att somna om på morgonen. Jag har gått upp tidigt och sen har jag efter frukost sovit en stund till och då har det gått bra att somna om.

Det har väl varit en träning på att jag inte borde ha fått sova så länge jag velat. Du skulle ha kallat på mig för längesedan, troligen för att du varit hungrig men kanske också för att du bara längtade efter din mamma.


Din pappa och jag börjar varje dag med att prata med varandra om hur vi känner det idag. Det känns bra att kan gör det och att det går så lätt att prata om dig lille Gabriel.


Efter frukost som idag bestod av Stenbergs limpa en special limpa från Vilhelmina så började vi packa inför fjällturen men din farmor och farfar.


Ringde till Anna Röst, hon är en trygghet för din mamma nu. Hon är hemma om dagarna, går lätt att få tag i och har ju gått igenom samma sak som mig fast att hon fick behålla lilla sin lilla Alice. Men lilla Alice var ju nästan lika liten som du.

Anna ska hjälpa oss så att din pappa kommer att stå som pappa i skatteverkets register. Blanketten som BB skickade in är det bara mamma som blir registrerad. Mendu har fått mammas fina efternamn Dahl!


Vid 10-tiden for vi iväg till fjället. Det var strälande solsken och kanske 10 minusgrader och lite vind. När vi kommit en bit kom din mamma på att hon hade glömt lite av matsäcken, det var bara att vända.


Då man sitter där bak på skotern är det lätt att tänka på dig. Då rinner tårarna hela tiden och jag tycker at allt är orättvisst. Tänk du kunde ju ha följt med i kälken bakom. Att du aldrig kommer att uppleva någonting. Din pappa skulle gärna vilja lära dig allt om skotrar. Du skulle få världens bästa utbildning i det.

Tänker också på hur efterlängtad du var av oss och många fler. Livet är farligt redan från början sa doktorn i Lycksele och så är det ju men du fick ju inte ens en chans. Det är det som är orättvist.


Väl uppe på fjället torkade din pappa bort tårarna och så började han gräva en grop till oss, så vi fick plats att sitta alla fyra. Grillade lite korv och fikade varm choklad. Din farfar fixade kaffe på elden. Efter fikat åkte din pappa och jag upp på skalet, en dalgång mellan fjälltopparna. Din mamma visste inte vad skalet var för något utan lärde sig något nytt av din pappa. Vilken utsikt det var där uppe!!

Det var otroligt vackert och igen tänkte jag medan tårarna rann att vi aldrig kommer att uppleva detta tillsammans med dig.


När vi kom hem ringde Helena, och det är bra för din mamma att älta vad som hänt, och att få prata om dig. Din pappa la sig sidan om mig och höll om mig och efter ett tag snarkade han gott!


Då vi var uppe på fjället hade kuratorn från Lycksele ringt och då jag pratat färdigt med Helena ringde jag upp kuratorn. Det var kanske då din pappa snarkade gott...

Det kändes bra att få prata med henne. Hon tog upp en del praktiska saker om vad som händer med dig nu. Hon ska ta kontakt med begravningsbyrån i Lycksele och de ska fixa tillsammans med någon från Ljusdal. Det finns ett barnkrematorium i Umeå dit du blir skickad. Du kommer att få ha dina egna kläder på dig, din pappas kläder som han hade då han var en liten bebis också filten du fick av din mormor. Urnan kommer de att sen skicka till Ljusdal.

Vi vill att du ska få din plats i Jämtland, men vi vill hitta ett fint ställe först och att vi ska ha börjat bygga på huset. Vi vill inte att du ska bo där uppe alldeles ensam. Så begravningen kommer att bli i sommar, i juli eller augusti och då ska alla som vill få komma. Du var ju efterlängtad av så många.


Jag bad kuratorn hälsa personalen på förlossningen så mycket. De har varit otroliga mot din pappa och mig. Utan dem hade vi varit förkrossade idag, istället har vi ett ljust minne kvar av dig. De hade all tid i världen för oss, kändes det som iaf. De kom så fort vi ringde och stannade tills vi sa att de k kunde gå. De svarade på alla frågor vi hade fast det var samma frågor vi ställde om och om igen.


Gick in till din farmor och farfar och åt. Tänkte skicka iväg kort på dig för det var vinlotteri i skåne och där samlas många av din mammas kompisar och det hade varit fint om de fick se vilken söt liten kille du var. Men farfars dator är lite seg, eller mycket seg så det gick inte alls. Provade många gånger men gav till slut upp.


Din pappas morbror Ove kom, han hade också längtat så otroligt efter dig och han blev så chockad när han fick veta vad som hänt. Så det tog någon dag innan han kom in till oss. Men han gladde sig då han hörde att vi tänkte skaffa syskon till dig. Din farmor visade stolt upp kort på dig och han tyckte också att du var så söt.


När vi kom in i stugan igen tänkte vi se på film. Men din mormor ringde så jag pratade med henne. Hon sa att det kändes som att vakna och få en örfil i ansiktet varje dag och så känner nog jag också det. Hon hade inte kunna titta på bilderna på dig, hon klarar inte av dig. Det gör mig lite ledsen men jag måste ju förstå att det inte är lika enkelt för alla.


Jag tror att vi som varit med om det inte tycker att det är lika farligt som andra. Får ofta höra att vi är så starka men det är inte det utan det är det att vi har fått ett barn som visserligen dog men han är ändå vårt barn. Vi hade han hos oss i tre dagar och det är värt allt. Skulle inte trots allt vilja ha det ogjort. Men tankarna jag hade innan han dog var mycket värre, men vi har samtidigt ljusa minnen av dig och det känns bra. Du är och kommer alltid vara vår förstfödde.


Mia ringde innan vi skulle gå och lägga sig. Hon hade lovat det och skulle berätta lite om vinlotteriet. Det var två som var där som inte visste om vad som hade hänt och de blev chockade. Mycket av tiden på vinlotteriet gick åt att prata om dig Gabriel.

Mia hade sagt till de andra att din mamma hade tur som hade din pappa för han är bra för henne. Det värmde mig och även din pappa då jag berättade. Vi pratade länge om allt möjligt och det kändes bra.


Vi gick och la oss och som vanligt pratade vi om dig och om hur vi känner det. Att ligga så nära och mysa är så viktigt för oss nu när vi inte har dig här hos oss. Det känns liksom orättvisst att vi ska kunna sova hela nätterna igenom nu när vi hade ställt in oss på att du skulle väcka oss varje natt och vi inte skulle få våra 8-9 timmars sömn varje natt.

Trots allt somnar dina föräldrar fort på kvällarna och sover 9 timmar i stäck.

Av Carina - 24 mars 2008 11:23

Idag är det första morgonen utan dig Gabriel, vi har lämnat dig för evigt. Kan aldrig mer få träffa dig. Det känns fruktansvärt. Din mamma vaknar med tårar i ögonen och gråter länge. Det känns bra med din pappa vid min sida och att kramar om mig och tröstar mig. Din pappas tårar har tagit slut på sjukhuset. Ligger och pratar länge innan vi går upp.


Vagnen som din pappa hade 1967 står ute i rummet och där skulle du ju ha legat. Det känns så otroligt orättvisst att du inte ligger där. Samtidigt känns det inte fel att ha vagnen där, för den skulle ju du ha. Trodde innan att jag skulle tycka det var jobbigt att se på de saker vi trots allt hade till dig fast att det var obegränsat, men det känns bra. Däremot är det otroligt sorgligt att du inte kommer att använda det.


Idag är det din namnsdag - Grattis. Idag är det 28 år sedan din mammas lillebror Nicklas dog. Han var 10 år och din mamma var 12 och han föll ihop på skolgården och hans hjärta stannade. På den tiden pratade man inte om vad som hänt utan det var bara att glömma och gå vidare. Vi fick ingen kontakt med kuratorn, fick inte se Nicklas död och mamma fick piller för att klara av vardagen. Vårt sorgearbete har fått en helt annan start och det är vi otroligt glada för. Man kan inte bara stoppa sorgen under mattan.

Min kompis Anna sa en bra sak om sorg. Sorg kan man inte gå runt man måste gå genom det. Men får man inte det stödet man behöver så hamnar man runt den och då ligger det kvar i ryggsäcken och kommer upp när det kommer något annat tungt i livet.

Din mamma har ju redan börjat prata med en samtalsterapeut så hon har kommit en bit på väg men Nickes död kommer ju upp mer påtagligt nu också.


Din mamma tycker iaf att det känns bra att du har din namnsdag just idag. Nicklas kommer ju att ta hand om dig nu när ni är på samma ställe.


Vädret var otroligt vackert och vi bestämde oss för att åka en tur på fjället. Men vi valde att äta lunch hemma hos din farmor och farfar först. Din mamma har inte åkt så mycket skoter förut och körde för första gången i julas men hon är nöjd med att åka bakpå.

Maggan ringde så din mamma pratade med henne en stund. Det känns otroligt skönt att veta att man har allt stöd hemifrån. Dels att de tänker på oss och att som i Maggans fall dessutom sköter katterna och huset hemma. Jag behöver inte tänka någonting på det utan det fixar hon utan problem.


När vi åkte iväg så rann tårarna hela tiden, tänkte på att du skulle varit med oss på turen. Du kunde suttit med din mamma bak i kälken väl ompylsad. Att du aldrig kommer att vara med oss känns otroligt sorgligt, kan knappt tänka på det. Tårarna rinner hela tiden men det känns samtigt bra att kunna sitta där bakom din pappa och gråta.


Vi körde långt tyckte din mamma men din pappa ville att vi skulle fika på ett fint ställe. Vi stannade vid Gitssjön och hade med oss varm choklad och mackor. Säkert lite annat gott också! Satt där och myste i vårsolen, det var vindstilla där vi satt och solen sken och värme gott. Att bar få sitta där och kramas är otroligt härligt. Om du bara fått varit med...


Efter ett tag blev det dock lite kallt och vi körde hem. Din pappa har ju byggt stugan på ett skotergarage. Så vi går ner en trappa, in i skotergaraget och sätter oss på den och kör ut. Då är vi i naturen, visserligen inne i skogen men efter några kilometer är vi uppe på fjället. Likadant när vi åker hem, in i skotergaraget och sen upp för trappan så är vi hemma.


Vi åt middag inne hos din farmor och farfar och stannade kvar och fikade efteråt. Det känns så bra att de fick vara med och träffa dig i Lycksele. Det är mycket lättare att prata om dig med dem för du är även verklig för dem. De är också så glada över att de åkte upp och träffade dig, de trodde nog inte från början att det var så viktigt men känner nu att det var ett bra beslut.

Din pappa skrev ut bilder på dig till oss och till din farmor och farfar.

Din farmor hade bakat en påsktårta och din pappas morbror Lasse kom också in och fikade.

När vi kom in på kvällen ringde Inga-Britt, din mammas gamla kollega. Hon är en av dem få som ringt helt självmant utan att ha kollat med sms först. Det känns bra att ni ringer. Vill jag inte prata svarar jag ju inte. Det känns bra att få prata med andra om dig och allt som hänt oss. Att det inte bara är vi som varit med utan att man får prata med utomstående också. Så det kändes bra att få prata med henne.

Sen ringde din moster Pernilla. Hon är nog den som mest hör av sig och vill stötta mig. Det känns skönt att hon varit med om liknade saker då din kusin Ian var så sjuk att vi inte visste om han skullle överleva eller inte. Hon kan förstå hur jag känner det lättare än andra som inte varit med om liknande.


När vi satte oss vid TV så tände vi ditt dopljus. Satte upp ett kort på dig käre Gabriel sidan om och tänkte på dig. Att du skulle få namnsdag så snabbt trodde vi inte när vi bestämde ditt namn, det såg vi efteråt. Det känns bra att vi har så många kort på dig som vi kan se på. Din pappa och jag har olika favoritbilder men du är alltid lika fin.


Vi började se en film men vi var trötta och den var inte så bra så vi gick och la oss tidigt istället. Ligger och kramas och pratar om hur dagen varit. Din mamma gråter och din pappa tröstar. Flyttade in ena kortet på dig och bestämde oss för att köpa ramar till korten imorgon. Så de inte blir förstörda.

Det är konstigt att jag inte somnar gråtandes, eftersom att jag gråter så mycket på dagarna men när vi väl säger godnatt så somnar jag på studs och din pappa med. Det är väl tur det för vi behöver sömnen.

Av Carina - 19 mars 2008 16:45

Jag vaknade tidigt då Thomas drog upp rullgardinen och gick ut för att skotta. Äntligen hade det kommit mer snö.

Sen kom Thomas upp med frukost på sängen, sånt som jag blivit bortskämd med när jag är i Sundsvall och det trivs jag bra med.


Vi åkte iväg med en välfylld bil, fylld men saker som skulle upp till stugan för förvaring så hela bilen plus takboxen var fylld.

Vi körde till Ramsele och där fikade vi på ett ny öppnat fik. Vi kommer ju inte att åka där förbi så ofta sen, när vi flyttat till Östersund. Där kunde man även köpa lösviktste...i glesbygden...inte illa.

Åkte vidare till Dorotea. Där skulle jag få åka på guidad tur, åker ju bara förbi Dorotea på kvällen annars.

Vi körde upp och ner i många gator och tittade. Centrumet är inte så stort! Men vi åt lunch på Hotellet och sen åkte vi till ICA och veckohandlade. Stugan ligger ju 7 mil från Dorotea så man kör ju inte dit för att handla en liter mjölk.


Kom upp till Granberget, stugan, vid 3 tiden och då var det kaffe. Stannade kvar inne hos Thomas föräldrar tills det var middag och sen kvällskaffe. Både Lasse och Ove, Thomas morbröder kom in och hälsade på. Speciellt Ove är ju så barnkär och var ju så glad över att vi kommit upp och att vi skulle ha barn.


Till slut kom vi upp i stugan, Thomas bar in all vår packning och han mamma hjälpte honom med alla trasmattor som hon nu fått tillbaka. Eldade och satte oss och myste lite i soffan innan vi gick och la oss. Vi var ju trött för Thomas var ju uppe redan kl 7.

Av Carina - 18 mars 2008 16:03

Var tidigt på jobbet eftersom att jag sovit i Bollnäs. Har lite för mig att jag känt sparkar nu på morgonen man är inte riktigt säkert.


Eva, min chef, kom på förmiddagen och vi diskuterade min framtid. Juliana har fått min tjänst och den kommer att bli permanent för henne. Jag blir poolplacerad, och det är ju som jag vill ha det. Det känns inte som att jag behöver hålla en tjänst som jag vet att jag inte kommer att komma tillbaka till. Bara jag får hålla på med utbildningen så blir jag nöjd.

Min sista arbetsdag blir den 11 april, jag tar ut timmar sista veckan och tar ut mamma ledig from den 22 april oavsett.

Det kändes bra att få ett avslut med Eva och att de andra är så nöjda med att Juliana ska komma.


Det är först sen några veckor tillbaka som jag faktiskt trott att barnet lever och att det ska komma ut friskt. Har ju inbillat mig hela tiden att det är något fel på barnet, att det inte lever eller att det är skadat eller sjukt. Vet inte varför jag tänkt så för jag känner ju att det lever och sparkar och står i. Kanske för att skydda mig själv om det händer något.


Kände mig så glad då jag åkte hem från jobbet. Nu ska vi vara lediga en vecka  och då ska vi bara njuta och bli uppassade.

Jag har packat BB-väskan som jag ska ta med mig upp till stugan. Man vet ju inte det är ju inte mer än 5 veckor kvar och det kan ju komma tidigare. Vi har ju lite kläder sen Thomas var liten och så har vi fått bla en filt och ett gosedjur som blivande mormor har köpt som ska med.

Packade lite och pratade med Helena i telefon och sen fick jag bråttom då jag skulle med bussen och tiden gick så fort. Åkte buss till Hudiksvall och sen bytte jag buss till Kvissleby. Det tar ca 2 timmar.

Hade ju rätt så mycket packning med mig så Thomas skulle hämta mig vid hållplatsen men han kom springande då han trodde hållplatsen var längre fram. Blir så glad när jag ser honom, det känns i hela kroppen, äntligen är vi tillsammans.


Idag skulle vi premiärbada i Thomas nya badkar...inte nya men i det nya badrummet. Vattnet räckte inte lika bra som när man duschar men det var det värt och så firade vi med färskpressad äpplejuice, vårt nya vin!

Vi somnade tidigt då vi skulle upp tidigt nästa dag och köra norrut.

Av Carina - 17 mars 2008 11:43

Var hos barnmorskan idag och blodtrycket var 120/80 och det var ingen äggvita i urinen. Jag fick lyssna på hjärtljuden och det var 144 slag och det ökade lite på slutet och det sa Jill, barnmorskan, att det var ett friskhetstecken. Magen växte som de skulle.


Åkte till jobbet då jag mätt listor och packat inför påskresan.

Jobbade, kände mig tjock och eländig, nu känner jag mig verkligen gravid. Hade nattmöte coh det kändes ju lite underligt att jag inte ska träffa nattpersonalen mer igen...inte i jobb sammanhang iaf.


Sov hos Britt-Marie och försökte väcka bebisen men den var svårväckt. Pratade med Thomas innan jag somnade. Vi ska äntligen träffas igen imorgon, vi har ju inte setts på en vecka och det är ju ovanligt lång tid för oss. Det gör visserligen att man längtar desto mer.

Tidigare månad - Senare månad

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18 19
20
21
22
23
24
25
26 27
28
29
30
31
<<<
Mars 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Kära Gabriel med Blogkeen
Följ Kära Gabriel med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se