Senaste inläggen

Av Carina - Måndag 3 april 21:44

Ibland blir man extra glad över sina barn. Vi har ju ingen alls problematik med skärmtid i vår familj, förutom för mamman då… De kollar ju så klart på tv men använder inte varken telefon eller dator. Istället är våra barn gärna ute. Nu när det är så ljust på kvällen så dyker grannbarnen upp och de hinner leka ute innan middagen och ibland även efter maten. Då hoppar de över tv tittandet.

Idag kom Signe och jag hem tidigare. Vi tog en promenad på vår lilla runda innan det var dags att hämta systrarna. Sen var de ute och lekte med grannbarnen innan vi åt middag. Då vi åt berättade jag att vi hade varit ute och promenerat. Då blev Irma och Elvira ledsna över att inte de hade fått gått ut. Så det var bara till att plocka undan och klä på os och ta en tur till. Nu har jag mätt upp vår lilla runda. Den är 1,8 km men genar man så är den 1,5 km.

Barnen gillar inte att det slängs skräp i naturen. De samlar skräp och vill att vi börjar gå på våra skräpjakter. Därför har vi massa skräp med oss hem som de hittar längs vägen. Det är otroligt vad folk slänger skräp i naturen när man väl tittar efter.

Då vi kom hem hoppade barnen i pyjamas och så kvälls fikade vi. Det gör vi så sällan men idag hade Irma och Elvira bakat tunnbröd på förskolan. Så vi fikade av det och det var så gott. Fina kakor hade de gjort.

Så idag satte vi inte på tv förrän barnen hade lagt sig så jag kunde sitta där i väntan på att barnen somnade. Det är inte lätt nu när det är ljust på kvällarna.

Jag var ju på mammografi idag. Det gick bra men vi får väl se hur resultatet blir. Jag sa till henne att var så orolig och har lite ömma bröst och därav var jag ännu oroligare. Hon sa till mig då att cancer gör inte ont så för den delen skulle jag kunna undersöka mina egna bröst. Det kändes både bra och dåligt. Det går i alla fall fort och lite på löpandeband. Nu ska jag bara oroa mig för resultatet. Denna oro kom nog inte bli bättre med åren!

ANNONS
Av Carina - Söndag 2 april 21:09

Imorgon ska jag på mammografi. Fy och usch, inte för att det är obehagligt utan för att jag är rädd. Jag är ju sällan sjuk knappt ens förkyld, fast jag har fått en släng nu för ovanlighetens skull. Har inga sjukdagar, knappt vab heller för den delen. Däremot fick jag ju cancer och var rejält sjuk. Efter det är jag så rädd att bli sjuk igen. Det känns som att jag inte skulle komma undan lika enkelt om jag blir sjuk igen.

Kuratorn säger att har man väl fått cancer en gång så har man en defekt. Att man alltid tror det värsta och är rädd för att bli sjuk igen. Jag har väl alltid haft ett katastroftänkande men utan att det har hänt något men det har hänt lite väl mycket de sista åren. Först Gabriel, det andra Signes tvilling som dog och det tredje då jag blev sjuk. Allt det hände på sex år.

Jag har känt själv den sista tiden att jag skulle vilja gå på mammografi. Jag är så rädd för det värsta. Jag vågar inte undersöka mina bröst själv för jag är rädd för att hitta något. Har förhoppningar om att få veta om jag är sjuk eller inte på mammografin. Nu fick jag veta förra veckan om en som varit på mammografi och de såg inget men veckan efter upptäckte hon själv en ärtstor knöl som var elakartad. Det gör ju inte min oro sämre…

Jag är ju även lite nojig då det gäller mina barn. Men inte så att jag åker till doktorn i tid och otid, knappt alls faktiskt. Men jag blir rädd så fort de får en skavank.

ANNONS
Av Carina - Tisdag 21 mars 22:00

Tänk att det är 9 år sen du föddes Gabriel, vårt efterlängtade barn. Jag hade längtat efter barn i många år och nu så äntligen skulle jag bli mamma och få mitt efterlängtade barn. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag fick mitt efterlängtade barn men ingen levande liten pojke. Utan en fin men tyst pojke las upp på mitt bröst. Jag var lycklig, tårarna rann längs kinderna men samtidigt var det den största sorg jag varit med om. Hjärtat sprängdes till bredden, glädjen och sorgen slogs om platsen. Att man kan känna sån glädje över att få ett barn som inte lever, det trodde jag inte. Hade någon sagt det innan så hade jag inte trott på det, men nu vet jag.

Jag kan ta mig tillbaka till den dagen, jag minns i princip allt, från ett utomkroppsligt perspektiv. Typ att jag kan se mig själv i rummet. Tiden stannade och vi var i en bubbla under en längre tid, på ett sätt ville man inte komma ur bubblan, verkligen var skrämmande.

När vi är i stugan och åker ut med skotern för första gången säsongen känner jag alltid att Gabriel är med mig. Efter att han föddes åkte vi tillbaka till stugan och stannade där några dagar. Det var helt underbart väder och i var uppe på fjället varje dag. Jag satt där bak på skotern och tänkte på dig Gabriel varje dag. Vi skulle ju varit här tillsammans. Vi åkte upp till stugan för att fira påsk, en månad innan beräknad förlossning. Älskade Gabriel föddes på långfredagen så det blev en annorlunda påsk.

Det som är så konstigt är att trots att jag förlorade mitt älskade barn under påsken och fick beskedet i Vilhelmina är det dit jag vill. Det är som om du är mer närvarande där. Jag vill alltid upp till stugan just i påsk, det behöver inte vara den 21 mars men just påsken är viktig för mig. Jag vill även alltid åka till Vilhelmina och bara njuta av att vara där.

Däremot brukar vi försöka göra något just den 21 mars, i början var vi alltid till olika fjäll. Nu är livet i vägen många gånger och vi får hitta på annat. Min plan var att vi skulle gå ut och äta hela familjen. Tittade lite på prislistor och tänkte: tre trötta barn, två halvtrötta föräldrar, dyr mat… kasta pärlor för svin… nä, vi gör något annat. Vi äter hemma och köper tårta och firar. Jag handlade lite serpentiner, ballonger och fina servetter. Barnen fixade fint och vi struntade i tv. Vi åt middag och sen hade vi kalas. Barnen föreslog att vi skulle sjunga så det gjorde vi, och jag fick blåsa ut de 9 ljusen vi satt i tårtan. För barnen är detta helt naturligt och det gillar jag.

Vi pratade sen om vart man hamnar då man är död. Elvira är ledsen för att hon inte fick träffas sin storebror och pratar ofta om honom. Signe är mer radikal och säger att man blir aska när man dör. Irma och Elvira vill att han ska vara en ängel. Det är inte lätt att förstå, inte ens jag kan ju förstå hur min efterlängtade unge skulle dö. Hur ska då 5-7 åringar förstå, eller det är kanske lättare för dem att förstå. De tar det så naturligt.

Vi firade en gång till genom att äta lunch på Artura på lördagen. Som barnen önskade!!

Nästa år är det 10 år sen och då ska vi förhoppningsvis åka till Lycksele och fira honom där. Där han föddes och jag blev mamma för första gången. Det ska vi fira. Hur vet vi inte ännu men det ska firas!!

Det blev ju ändå bra till slut. Jag har mina tre älskade och underbara tjejer som jag älskar över allt annat. Har även kvar min älskade man trots alla våra krokiga väger genom livet!

Av Carina - Tisdag 14 mars 22:00

Det blev inte som jag tänkt mig men det blev bra ändå

Nu har vi haft en veckas sportlov. Signes första sportlov och vi andra fick hänga på. Vi har ju alltid varit beredda, trodde vi, på att Thomas skulle kunna få jobb och att våra lov skulle gå om intet men denna gången var vi säkra på att han inte hade jobb. Tji fick vi!! Det gick så fort att han hann börja innan lovet men fick ändå tre lovdagar.

Mormor och morfar dök upp på fredagen. De skulle kommit kl 20.00 och barnen såg framemot att få följa med att möta dem på stationen. Så blev det inte, de satt i ett tåg utan lok och personal i Stockholm och väntade i två timmar… så de blev lite sena om man så säger. Vi bestämde om, jag skulle själv åka och hämta dem. Barnen tog på sig pyjamas och Thomas började läsa saga, jag tog på mig och skulle åka. Barnen blev ledsna och ville visst hänga på. Det gick undan, på med overall och iväg. Först skulle vi handla på ICA och sen till stationen. Vi fick prata om allt möjligt i bilen för att hålla oss vakna. Gjorde en snabbhandling och sen iväg till stationen. De hade kommit in lite tidigt så de stod och väntade på oss. De blev förvånade över att barnen var med men blev glada.

På lördagen hade jag tänkt att vi skulle ha sovmorgon men så blev det inte… barnen vaknade 06.15 Mamma nu är det morgon, när kommer mormor in?? Vi åt frukost sent men jag vaknade för tidigt, för tok för tidigt. Vi klädde på oss och tog bil/skoter till Norderön. Mamma och jag körde bil till Tivars. De andra kom med skoter, vi fick vänta på dem då de fick bensinstopp. Det är fel på tankmätaren och den ska lagas, därför har vi inte så mycket bensin i. mamma och jag satt i solen och njöt i väntan på de andra. Vi åt lunch på Tivars i solen, fast inomhus. Vi skidade sen ut till Verkön, det är ca 1,5 km dit. Tänkte fika där men fast vi var där 14.40, de stängde 16.00 fanns det inget att fika. Jag var väldigt besviken, vi skulle åtminstone köpa dricka till barnen. Då kunde man inte betala kontant… till slut bjöd han på tre festis och en kopp te.

Jag skidade tillbaka till Tivars och mamma och jag tog med oss Elvira hem, fast först tog vi en tur till Tages och handlade gofika. Som vi inte fick på Verkön. Det blev en sen middag… tacos, och melodifestival, andra chansen.

Söndagens äventyr var i Vinterparken. Thomas och Thomas stannade hemma och drog lite kabel. Vi parkerade vid Vallsundsbron och gick in till stan. Sen satte vi på oss skridskorna och åkte. Det blev lite jobbigt för mormor, hon fick ont i fötterna. Elvira som inte har åkt så bra, nästan stått stilla, började få fart under skenorna. Hon tycker att det är så kul. Vi åt kolbullar till lunch och det går nog i hur mycket som helst i barnen. Då vi åkt färdigt gick vi och fikade i Badhusparken sen körde vi hem och hade kanske hoppats på färdig middag men så blev det inte.

Thomas hade ju nytt jobb och fick visa lite intresse med att jobba. Jag skickade iväg barnen med mormor och morfar till Jamtli. Jag ville bara vara hemma och göra så lite som möjligt. Jag har inte varit ensam hemma så ofta de sista åren. Eftersom att Thomas varit hemma så har man aldrig varit själv. Jag hann göra lite nytta också och familjen var nöjd. Barnen hade haft kul på Jamtli och det var sametema där.

Thomas var även på jobbet på tisdagen och det var så otroligt fint väder. Vår skoter havererade lite i helgen så jag kunde inte köra den så vi fick ta skidor och pulka. Vi körde ner till sjön efter lunch. Vi hade med skidor och fiskeutrustning och fika naturligtvis. Jag borrade flera hål och det fick jag muskler av… det var inte helt lätt att borra. Man ska hänga på borren och trycka ner samtidigt som man ska snurra… men tillslut hade vi några hål. Vi åkte skidor i solen och bara njöt. Vi fikade medan vi fiskade. Det kändes som man inte ville åka hem men sen började solen gå ner och då löste det sig av sig själv. Det är inte så varmt och skönt då längre.

På onsdagen skulle jag till kuratorn kl 10 och därefter hade jag och mamma tänkt oss shoppa lite på stan och sen träffa resten av familjen i vinterparken. Men Thomas kände sig inte pigg och ville inte vara ute, han ville bygga med morfar! Så vi bestämde om och åkte till badet istället. Jag tänkte åka buss in och så skulle mamma och barnen komma och hämta mig. Då jag kom upp till busshållplatsen kom en granne på andra sidan vägen och gav mig skjuts ända in till sjukhusdörren.

Då jag var klar dök mamma och barnen upp och vi åkte till badet. Det snöade ute och det var kanske en bra dag att åka till badet på. Barnen har frågat ända sen i fredags när vi ska åka till badet? Så nu äntligen. Vi badade, åt lunch, badade, fikade, jag simmade och så badade vi lite till. Barnen är inte så rädda för vatten längre. De hoppar och simmar och är ibland mer under än över vattnet. De vill knappt vara i den lilla barnbassängen utan vill vara i den stora. De hoppar från kanten ner i den djupa bassängen. Ibland ska vi ta emot ibland hoppar de själva. Vi simmade ut flera gånger och vi gick upp i snön och gick lite. Det snöade och det var häftigt att vara ute.

Jag simmade 500 m efter fikat och sen fick vi dra upp barnen för de tyckte vi precis hade kommit. Vi åkte hem och lagade mat! Det var korv beställt!

På torsdagen åkte jag och mamma in till stan för att handla presenter till Signe. Hon önskade sig en termos och en badrock. Hon hade redan önskat sig krusbärsmarmelad av mormor och det fick hon då de kom. Jag tipsade mamma om att en kamera hade varit en bra present så vi åkte och kollade på en. Jag hade kollat upp lite och nu köpte hon en lila fin men ett minneskort. Vi letade efter en termos men fick till slut ge upp. Jag vill ha en vanlig skruvkork och ingen som man trycker på eller på något annat sätt öppnar den. Det går bara i sönder. Vi var inne och kollade lite andra affärer också men hittade ingen kul. Vi åkte ner till stan men hittade inget där heller. Så vi åt lunch på Winston, men blev inte så nöjd. Det fanns bara en maträtt att välja på och jag hade nog inte valt den, pasta med skaldjur.

Vi åkte hem och hämtade resten av familjen. Jag fixade middag som vi tog med oss. Vi åkte in till vinterparken och som vanligt blev vi sena och missade marknaden. Vi packade ut ur bilarna och gick ner och tog plats vid en eldstad. Vi åkte lite skridskor och sen gick jag och barnen tillsammans med Thomas upp till stan för att kolla lite på marknaden. Kom på att Irma och Elvira skulle köpa var sin present till Signe så det blev ingen marknad utan Signe och Thomas gick ner till vinterparken igen och Irma och Elvira och jag gick till leksaksaffären. De hade rea så vi gick och kollade lite innan vi hittade vad vi skulle köpa. Gick sen ner till vinterparken och åkte mer skridskor. Mormor åkte skidor och vi skridskor.  Vi åt mat och sen visade det sig att de hade disco nere i vinterparken. Så barnen åkte till musik och discolampor. Det var inte så mycket folk men det var några fler än oss. Kommunen bjöd på bulle och varm saft. Barnen tyckte det var toppen och Elvira tycker det är jättekul att åka skridskor nu då hon har lärt sig så mycket mer. Hon börjar bli riktigt bra på skridskor. Vi stannade tills de stängde discot.

På fredagen var det otroligt fint väder. Det blåste visserligen men det var soligt och fint. Thomas hade inte lagat skotern ännu men fixat så det gick att köra med den. Så vi och barnen åkte iväg med den och mormor och morfar tog bilen. De är inte lika förtjusta i att åka skoter som vi andra är. Vi åkte till Kungsgårdsviken. Det visade sig att vi dessvärre glömde mina skridskor men jag fick åka desto mer skidor. Vi stekte kolbullar i blåsten och körde skidor och skridskor mellan varven. Det var så otroligt härligt väder att man ville vara ute hela dagen och inte åka hem. Vi fikade innan vi åkte hem.  

Lördagen var lika vacker. Jag och Thomas åkte iväg med skotern till Frösön med utsikt över Storsjöflaket. Det var så vackert!! Vi hade med oss lite fika och vi satt och pratade och fikade i det underbara vädret och med den otroliga utsikten. Vi behöver prata mycket med varandra för det är en bristvara hemma hos oss. Dessutom har det var varit så trist länge nu när Thomas varit arbetslös. Vi hann köra lite skridskor innan det var dags att åka hem.

Jag, mormor och barnen åkte in till stan för att gå på marknaden. Då vi fick vår första permission från sjukhuset då Signe föddes var det marknad i stan så jag vill gärna gå på den. Signe hittade ett par skinnhandskar på rea vid första ståndet så hon fick dem. Jag köpte var sin riktig korg till dem och sen gick vi upp och ner och det var mest mormor som handlade. Vi åt lunch på marknaden och sen handlade barnen upp sina pengar. De hade fått pengar både av farfar och mormor som var tvungna att handlas upp. Då såg Signe en peruk och sa att den ska jag köpa. Pengarna räckte precis, då såg Elvira en hund som lät som kostade lite mycket och köpte den. Irma köpte den bästa saken, en fin mössa. Den kostade 20 kr mer men de fick hon av mig för hennes grej kommer att användas mest och hålla längst. Vi var kvar tills de nästan stängde och sen åkte vi hem och klädde om.

På kvällen åkte vi in till stan igen för att äta middag. Vi var på mammas favoritställe, där vi även åt lunch häromdagen, Sir Winston. Denna gång var vi dock lite lika nöjda men vi åt middag och sen fick vi ju åka hem för att kolla på finalen i melodifestivalen. Vi hann hem precis i tid och jag hann fixa fram lite ost och kex som lördagsgodis. Dessvärre vann inte den låten som jag ville skulle vinna men barnen var nöjda.

Sista dagen på lovet tog vi oss en tur till Andersön. Vi körde skoter och mormor och morfar körde bil. de fick dock åka skoter den sista biten. Även idag borrade jag hål i isen dock inte så långt ifrån land visade sig för det var nog inte mer än 2 dm vatten under isen… inte mycket fisk fanns det där. Barnen lekte och klättrade i skogen. Vi grillade korv och njöt ibland i solen och ibland i skuggan.

Det har varit ett helt underbart lov. Äntligen blev det vinter!! Nu på slutet i veckan har plusgraderna kommit och det märktes sista dagen, det var inte lika fint väder längre.

Det var härligt att ha mormor och morfar här så länge, det blev tyvärr ingen slalom men nästa år blir det en långhelg i skidbacken tror jag. Vi hoppas vi får lite slalomåkning i påsk istället.

Av Carina - Onsdag 8 feb 21:24

Lite mer reflektioner!

I maj/juni är det tre år sen jag blev sjuk, eller sen jag fick min dom.  Jag var ju troligen sjuk länge innan jag fick domen, åtminstone drygt ett halvår innan. Fast det är ganska lång tid sen så har jag fortfarande inte förlikat mig med ordet CANCER.

Det känns så främmande att jag varit sjuk. Nu minns jag knappt hur det kändes då jag var så dåligt. Däremot så minns jag fortfarande all trötthet, både i kropp och knopp. Den har jag fortfarande kvar en del av, min riktigt energi är inte helt tillbaka! Jag hade tur, eller har haft tur. Jag klarade mig med bara en operation och en massa oro. Det kunde varit så mycket värre och det tänker jag allt för ofta på. Om det hade spridits, den var trots allt elakartad den jäkeln.

Dödsångesten sitter dock kvar och lurar hela tiden i huvudet. Så fort jag får ont någon stans så har jag cancer, eller någon annan sjukdom. En dag hade jag ont i huvudet och då sa jag till Thomas om jag får en stroke, säg till doktorn att det gjorde ont på vänster sida. Min kurator säger att har man väl fått cancer en gång så bär man alltid med sig det. Man är förändrad och det kommer att följa en livet ut, fast man blir frisk. Däremot kan man ju ändra mycket till det positiva men oron kommer alltid att finnas där, dödsångesten. Det är så lätt att säga att tänk inte på det, men så fungerar det inte. Tanken bara kommer utan att fråga först.

Kuratorn sa till mig att alla de som har fått cancer har en speciell oro som de får bära med sig resten av livet. Det stämmer för mig i alla fall. Jag har blivit så orolig för att bli sjuk igen, kanske inte i samma sjukdom men i alla andra möjliga sjukdomar. Det som är gemensamt är att de är dödliga sjukdomar jag är rädd för att få. Jag är mest orolig över att jag ska bli sjuk men jag är även orolig för att övriga familjen ska bli sjuk. Det är tur att man inte vet vart livet ska föra en.

Med facit i hand så är det först nu som jag börjar likna mig själv. Det har tagit nästan tre år. Jag började arbeta heltid i maj förra året och det är ju först då som jag började fungerar på riktigt. Innan dess var jag inte i bra skick. Jag skulle inte haft börjat arbeta så tidigt som jag gjorde men jag kände en inre press på att jag borde komma tillbaka. Att det förväntades av mig att blir pigg och frisk fortare då jag bara behövde opereras och sen var bra. Ingen har någonsin sagt till mig att jag borde börja arbeta tidigare utan det är jag själv som har satt den normen.

Nu känns det dock som jag är på en mycket bra väg framåt. Jag jobbar ju heltid (kanske även lite mer…) och det går ju bra. Nu fungerar jag ju bra och kommer ihåg det mesta men ibland blir det kortslutning i hjärnan och jag orkar inte mer. Jag skulle däremot vilja jobba mindre och vara hemma mer med mina barn. Det vore ju bra om Thomas skulle kunna skaffa sig ett väldigt bra jobb så jag kunde vara lyxhustru!!

 

Av Carina - Tisdag 7 feb 20:22

Äntligen har jag kommit igång med simningen, det är skönt. Man är snäll mot kroppen och ger den lite träning, man får lite ensamtid och så är det en ypperlig tid för reflektion. Man ligger ju bara där i pölen och försöker ta sig från ena till andra ändan i några varv… jag hade tänkt simma längre denna gång men jag känner av det i ryggen och fick nackspärr i fredags då jag simmade så jag höll mig till 500 m även denna gång. Målet är ju att komma upp i 1000 meter per gång.

När jag låg där i plurret tänkte jag lite på livet och allt som hänt. Allt som hänt mig med det sista knappa tre åren. I juni är det 3 år sen jag blev opererad. Det känns ju väldigt långt bort men samtidigt har det inte gått så lång tid. Jag tänkte att jag äntligen håller på att få tillbaka min energi. Jag har saknat den så mycket. Folk har sagt till mig att du som småbarnsförälder kommer inte att få tillbaka din energi förrän de är större. Men det är inte samma energi vi pratar om men det är inte så lätt att förklara för andra som inte varit med om en cancerdiagnos så att de förstår. Det är inte samma ork som alla andra har utan det är en annan typ av ork. Man kan liksom inte vila sig till den orken, den orken får man över tid. Nu äntligen börjar den orken koma tillbaka, ibland åtminstone.

Innan har jag haft mål men inte orkat ta tag i dem. Det har varit luftslott. Nu för första gången så har jag tagit mig i kragen och orkat hålla ut. Visserligen går det inte helt så bra som jag hade tänkt men så mycket bättre än det gått tidigare. Jag gick upp en massa kilo efter mina små tjejer föddes. De sov ju aldrig någon hel natt och jag fikade för att fira att de somnat. Det gjorde många kilo. De flesta försvann sen då jag blev sjuk men det åt jag upp igen efter jag blivit piggare. Jag har försökt att hålla mig till nyttigheter men jag har inte lyckats. Jag har inte haft ork till att fixa det. Nu däremot har jag äntligen lyckats ganska bra. Jag har ingen ambition att gå på diet eller hålla igen helt och hållet. Jag försöker att låta bli godsaker mitt i veckan. Äter bara macka på torsdagar då vi har frukost på jobbet och på söndagar. Ibland äter jag kakor om jag blir bjuden mitt i veckan men jag hoppar faktiskt över det fler gånger än jag tar.

Jag är ju gift med en lchf fantast och predikar det jämt (nu kommer han att protestera för han håller inte med på det, han har en egen variant…) men jag uppfattar det som predikan. Så jag har dragit mig lite för att ändra kosten för att slippa få kommentarer, både bra och dåliga. Men nu kan jag stå emot det. Jag har provat äta mindre kolhydrater men jag tror inte det är min stil. Jag äter ibland ägg till lunch men magen gillar inte det så mycket. Fixar inte heller mycket fett så det går också bort. Däremot har vi börjat äta mycket mer grönsaker, till barnens stora glädje. Det är mest mamman i familjen som inte är så glad i grönsaker.

Tänkte börja åka skidor men vi har ju ingen snö… det finns visserligen bra spår men då måste man åka iväg, det hade varit skönt att köra här hemma. Vi har varit iväg en gång och jag hade tänkt åka upp i helgen men det var mest isigt och blåsigt så jag stannade hemma. Denna vecka har jag både varit ute på lunchpromenad, simmat och åkt skridskor och då är det bara onsdag!

Av Carina - Söndag 22 jan 21:56

Tänk att helger går så fort men veckor ibland kryper fram. Vi hade lovat att vara aktiva på helgerna men det går ju inte i detta skitväder… det är isigt och blött! Jag blir på så otroligt dåligt humör över detta väder. Jag vill helst inte ens titta ut utan hoppas att det ska vara mörkt hela dagarna så man slipper se eländet. Det tär inombords av att se detta väder. Jag mår dåligt i varje cell i hela kroppen samtidigt kan jag ju inte göra något åt det men det är en inre stress. Jag blir dessutom apatisk och vill helst ingenting. Kan inte komma på andra idéer att göra. Barnen däremot verkar inte alls tycka det är så tråkigt. De vill visserligen hellre ha snö men detta duger gott till dem.

I lördags var små tjejerna på kalas. De började redan innan frukost och undrade då vi skulle åka. Elvira kom och väckte mig 06.15 och meddelade att det var morgon!! Denna mamma var inte så glad över det och ville att hon skulle gå och lägga sig i sin säng igen eller ligga tyst sidan om mig. Efter en stund gick hon ut till pappa och sa att det inte går att ligga still. En liten stund senare hade jag två tjejer i sängen. Fördelen är ju att man kommer upp i tid och har lite förmiddag innan det är lunch.

Signe fick välja vem hon ville ha med sig på stan och fika med och valde pappa. Så efter lunch åkte de och handlade lite och fikade på Svenssons på Frösön. Jag hängde med de andra tjejerna till byn. Först tänkte jag bara lämna dem där och göra lite nytta hemma men jag ångrade mig. Jag satt där och fikade och bara hängde. De var så nöjda över att få vara på kalas och det allra bästa var att de fick en klubba i godispåsen. Vilken lycka J

Då vi kom hem ville de ut direkt. Efter en stund kom Signe och även hon var ute. Jag började ta ner pynt från den stora granen. Thomas hade jobbat i tvättstugan hela förmiddagen och nu blev han klar. Nu har vi en bra arbetsyta, alla maskinerna är inkopplade, alla lister på plats och nu även lampan i taket blev flyttad. Toppen!! Vi hjälpte så med det sista i granen längst upp och så tog vi ut den. Thomas tyckte den barrade så hemskt men jag fick inte ens sopskyffel fylld av barr på golvet. Det var en gren som var väldigt barrig men annars har den stått fint där. Den har stått där ungefär en månad.

Denna helg har vi lyckas äta i tid alla dagar, det är inte illa. Vi brukar äta middag så sent på helgerna. På fredagarna har vi familjemys till Familjen Rysberg och på lördagar brukar det vara en bra barnfilm men inte denna lördag så vi stängde tv ganska tidigt. Det gör ju inget om barnen somnar i tid. Jag själv tänkte efter badet titta på Stjärnorna på Slottet som jag trodde jag hade spelat in men icke sa Nicke!! Det hade jag visst inte och därmed fick jag kvällen förstörd… fick titta på annat istället.

I morse var det bättre med väckningen. Jag trodde även idag att de kom tidigt men klockan var visst åtta och då är det godkänt att väcka mamma och pappa. Det är bättre att vakna lite tidigare och komma upp men hjärnan säger att jag ska sova länge. Jag hade lovat barnen en sparktur idag men tänkte att vi skulle vänta tills efter lunch men barnen åkte ut innan. Så jag tvättade, barnen fick hjälpa till att ta av sina sängkläder och jag tvättade. Torkade av alla skåp i tvättstugan, alla korgar i garderoben i tvättstugan skurades och fylldes efterhand. Nu ska det bli lite mer ordning på torpet. Hittade en flaska med bubbelvatten med pepparkakssmak sen förra året. Den drack vi ikväll men den var inte god. Ingen kolsyra och läbbig smak så de kastade vi ut. Hällde även ut en likör som jag köpte när jag bodde i Flyinge eller Lund. Alltså för minst 15 år sen…

Efter lunch var vi ute och körde spark barnen och jag. Thomas lagde hans bil. det gick fort på isen på vägen. Vi vågar oss inte ut på riktiga isen eftersom det varit så milt och är fortfarande men vår väg är som en isbana. Det gick ibland lite fort och det gungade i sparken men det gick bra. Vi fikade sen ute med varm choklad och sprutgrädde, lussekatt och pepparkakor. Det gäller att hålla julen kvar så länge som möjligt.

Barnen var blöta och vi gick sen in. Barnen och jag har byggt mycket pussel i helgen och de har spelat spel. Barnen och jag åkte i badet idag och de fick se på tv istället för saga idag. De skulle behöva sova tidigare än vanligt men….

Det gick inte så bra med att städa ut julen. Det var roligare att flytta in i tvättstugan. Vi ska ha julgransplundring på barnen gran på fredag. Jag fick undan de flesta julprydnadssaker åtminstone idag och så granen igår men det är mycket kvar. Nu ligger jag är med adventsstjärnans härliga sken och i nytvättade sängkläder. Det är mysigt det. Thomas kollar på tv och jag ligger och skriver i sängen. Alla barnen sover och jag snart med. Nu är det bara att hoppas på att SMHI, klart och yr har fel och att det blir massa minusgrader imorgon och massor av snö…

Av Carina - Fredag 20 jan 22:06

Nu är det helg igen och det är riktigt skitväder. Jag förstår inte vart vintern tog vägen, den måste ha missat Jämtland. Det kommer först snö och är kallt och sen blir det tö, regn, storm och blidväder. Innan jul var det så omväxlande men sen skulle det bli kallare och det blev det men vips blev det flera plusgrader igen och blåst. En kväll i veckan blev det isigt ute bara på några timmar – SKIT!!

Veckan började bra med träning. Jag och Signe var på Friskis & Svettis. Det är tur att hon drar iväg mig för jag hade lätt kunna hitta på någon undanflykt. Så jag fick åka lite tidigare från jobbet för att hämta Signe, Thomas fick sätta in fläskpannkakan i ugnen innan han hämtade Irma och Elvira så vi kunde äta direkt då de kom hem. Fast vi var i god tid fick vi stressa i slutet. Jag lämnade över Signe till en granne nere i byn som var ledare. Det kändes tryggt. Själv fick jag springa in och börja gympa utan att ha betalt för de hann jag inte med. Det var lite kändisar där på gympan och det var många där… det var lite trångt. Jag hade tänkt redan från början att jag inte skulle göra alla övningar och skulle jag inte fixa det tänkte jag hoppa av. Nu var det så att jag klarade det mycket mer än vad jag trodde. Vissa övningar hade jag svårt för men de gjorde jag andra. Till slut tänkte jag att vid nästa styrkepass går jag på toa, då visade det sig att det inte var fler styrkepass utan det var dags för avrundning… härligt. Jag kände mig riktigt stolt då jag var klar. Det var en tjej till som var stolt och nöjd då hon var klar.

Vi fick stanna kvar och ställa oss i kö och betala. Signe var så nöjd att hon ville gå på gympa varje kväll och det känns kul. Mina sju klipp jag hade kvar sen förra omgången hade fryst inne… men jag fick köpa nya klipp.

Jag hade träningsvärk och ont i både axel och ländrygg sen skidåkningen på söndagen så därför var jag inte så sugen på att träna men eftersom Signe ville så fick jag hänga på. Tänkte länge bara promenera men jag får ont i ländryggen av det också så det blev ändå gympa. Det kändes bättre i kroppen efter gympan än innan och det känns ju bra. Men för att förebygga träningsvärken blev det ett varmt bad hemma istället för en dusch på friskis.

Jag startade bra men träning men sen blev det inte mer… på tisdagen var det så fullt upp att jag inte hann gå ut och promenera. På onsdagen tänkte jag köra skridskor men då blev det tö, i onsdags tog jag en liten promenad på en kvart och idag skulle varit och badat men då tjejerna varit tussiga i veckan fick vi hoppa över det.

I onsdagsmorgon kräktes Irma slem utan att vara sjuk. Elvira har däremot hostat ett tag men denna gång var det oväntat Irma. Men eftersom att det bara var slem skickade vi väg dem till dagis men Thomas hann knappt hem förrän de ringde från dagis och sa att hon hade kräkts upp slem två gånger till och så kändes hon varm. Det var bara att åka och hämta dem igen. Jag och Signe tog lite sovmorgon för jag skulle på möte i stan. Då jag lämnat Signe åkte jag och hämtade upp maria och två tavlor. De hade hittat mina tavlor i källaren på mitt gamla, gamla jobb. Den ena tavlan mindes jag inte, men den hade pappa broderat till morfar då han fyllde 80 på skåne och den andra har jag letat efter. Det är en tavla jag fått av Thomas Landqvist som jag saknat så men två katter på. Nu ska jag hänga upp den här så de inte kommer bort om jag byter jobb igen!!

Eftersom Thomas skulle iväg på ett möte, han fick ju vabba med barnen men behövde iväg på ett möte, fick jag åka hem direkt efter lunchen och jobba hemifrån. Det gick bra för barnen lekte så bra för sig själv hela tiden.

Det har varit en tuff vecka med personalmöte två eftermiddagar och möte med alla kollegor, det tar på energin. Samtidigt ger det ju energi. Det har varit långa dagar och idag fredag hade jag tänkt att sluta tidigare. Nu blev det inget bad och då är det skitväder så jag jobbade lite längre.

Tvättstugan har nästan blivit klar under veckan. Alla lister har äntligen kommit upp. Det har aldrig suttit lister i tvättstugan men nu äntligen. Nu saknas det en lampa i taket, tvättkorgar (som vi inte köpt ännu), handtag på dörrarna och botten på vasken. Den hade inte hängt med då vi köpte vasken så vi fick beställa en ny som är på väg.

I helgen ska vi ta ut julen, äntligen säger vissa men redan säger jag. Vi hade ju bestämt oss för att vara fysiskt aktiva varje helg men denna helg går vi bet. Det ska regna och vara flera plusgrader imorgon och sen bara plusgrader på söndag. Det blir så halt och är inte kul att åka skridskor och skidor då det är sånt här väder. Därför åka julen ut istället.

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Kära Gabriel med Blogkeen
Följ Kära Gabriel med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se